söndag 10 januari 2010

146 dgr kvar: Gaybrunch

Jag misstänker att det är vanligare att man tar en öl eller går och fikar med grabbarna, men jag löper linan ut och kör gayig parbrunch på Strand med de andra nyförälskade.
Servitrisen öppnar med "Vill ni ha något annat att dricka? ...med alkohol?" Vänder sig mot mig och fortsätter "En återställare, kanske?"
Man vet att man ser sliten ut när...
Gräsänklingarna insåg snabbt att långhelgen på solokvist inte bjudit på mycket rajtan tajtan. Det närmaste en fest jag kom var att grannarna i lägenheten under partajade till halv fyra. Istället var vi båda fasligt nöjda med att ha fått extratid på labbet.
Brunchen avslutades med att den komplett okända damen vid bordet bredvid dissade mig för att jag valde fel efterrätt. Tydligen var Crème brulén "Såååå, mycket godare!"

Dagens träning bestod av 40 min som flyttgubbe. Kartonger och möblemang uppför tre smala trappor i en faslig fart.
Helt oväntat blev det ytterligare ett snäpps pulshöjning på grund av att skåpbilen körde fast i en snödriva. På den smala innergårdsgatan. I en kurva. I uppförsbacke. Jag blev inkallad för ytterligare 40 min av putta, springa, sanda, skotta och hugga sönder isvallar.
Spännande! Nu har jag skitat ner mina tangentbordshänder idag också.

lördag 9 januari 2010

147 dgr kvar: Snabbare löpning & universitetsranking

Karolinska Institutet hamnar som bästa svenska univesitet på årets "Academic Ranking of World Universities" som görs vid Jiao Tong-universitetet i Shanghai. KI landar på 50:e plats. I topp ligger Harvard och Stanford. Det var ju kul. Men jag har ingen aning om vad det betyder att tillhöra dessa universitet. Inte det minsta antagligen. Möjligen att man är en liten fisk i ett stort hav...

Löpning i snö är ganska trevligt. Körde ett pass mestadels på maratonbanan idag. Andra varvet; start vid Stadion, Valhallavägen, Gärdet, Djurgården, Strandvägen, avveks från banan vid Dramten och tog Sibyllegatan tillbaka till labbet.

Banan har många riktigt fina vyer, så jag tänkte att om jag fotar dem nu i förväg så kan jag koncenterera mig på racet när det är dags.
Mellan fotosessionerna sprang jag på lite snabbare än tidigare. Fortfarande kontrollerat och utan flåsighet, men med lite mer tryck i stegen. Rundan blev ca 14,1 km och det tog 1:07 tim, vilket är ett tempo på 4:45 min/km.
Den här rundan blir kanon som lunchlöpning i vår!
Då är det snabbdistans i tävlingstempo som gäller. Tempot på 4:09 min/km ger en sluttid på >58.30 min. De som varit uppmärksamma har märkt att jag i alla beräkningar flyttat måltiden på maran till 2:50 tim. Det beror på att Stockholm inte är nån vidare snabb tillställning. Man får lägga på mellan 5-10 min på sin personliga rekordtid. Det är faktiskt ganska kulligt ute på Djurgår'n. Backarna upp mot Manilla (strax före 25 km:s markeringen), Djurgårdsvägen från Biskopsudden, och till och med snurren runt Italienska ambassaden kommer att kännas i benen.
Om man vill ha lite marginal och istället siktar på 4:00 min/km så blir idealtiden på den här lunchrundan >56.30.

fredag 8 januari 2010

148 dgr kvar: Målen är inte rimliga!

De mål jag har satt upp är inte rimliga, varken teoretiskt eller empiriskt.

Man kan läsa vilken träningslärabok som helst och få förklarat att det teoretiskt sett ska vara omöjligt att förbättra sig 14 % på ett halvår, särskilt om man inte är en pubertetsunge.

Empirin (erfarenheten) säger att:
    * jag inte har meriter som tyder på att jag skulle kunna klara uppgiften.
    * det är viktigt med erfarenhet vid maratonlöpning, och att man gör sina bästa tider efter ett antal genomförda lopp.
    * man blir sämre tränad under första året som pappa.
    * man blir sämre tränad under sista året som doktorand.
Ändå är jag fullkomligt övertygad om att jag kan nå målen!
Det är det som gör projektet så roligt.
Staffan (Dahlgren, som skriver bloggen "4:30-fart genom tillvaron") frågade i förrgår om vad jag har för meriter, och han har även på tidigare inlägg kommenterat att 2:55 är ett tufft mål på en premiärmara.
Meriter och meriter... Jag sprang en väldig massa som yngre. Tävlade för Upsala IF och toppade med en silvermedalj i lag-SM 8km terräng M22-klassen år 2000. Inte min förtjänst...
Sedan dess har det varit tio år utan seriös löpning.
Gick över till multisport. Har bl.a. ett par pallplatser på C2 City Challenge, en seger i Åre Extreme Challenge lagklass (men jag paddlade!), och en topp-10 placering i ÅEC soloklass.
Sprang Fjällräven Extreme Marathons 50km-klass åren 2001-2003 med resultatraden 1:a, 2:a, 3:a.
För skojs skull har jag de senaste åren sprungit en del strölopp, bland annat:
    2005 Midnattsloppet (10km) 88:e plats på 36:49
    2005 S:t Eriksloppet (halvmara) 219:e plats på 1:26:38
    2008 Staten Island Grand Prix, New York (halvmara) 390:e plats på 1:37:42

Ha, ha, när man listar det så här ser målet helt omöjligt ut. Kul.
Det som talar för mig är:

    * jag har den teoretiska kunskapen. Det är mitt jobb att optimera träning.
    * jag är komfortabel och van med långa distanser.
    * jag har extremt bra, nej, patologiskt bra fettförbränning efter åren med multisport + fem år som cykelbud.
    * jag vann på genlotteriet. Tack mamma och pappa. Tack alla vindpinade rospiggar, envisa dalkullor, och gnetande smålänningar. Trots att jag inte tränat mer än på motionsnivå det senaste decenniet gör jag fortfarande hyggliga resultat.
    * jag har enastående support från familjen.
"Mesdames et Messieurs, faites vos jeux!" Ska det gå?

Dagens träning blev en mjukstart med personalinnebandy och nån mils promenad. Jag var för första gången någonsin med i det vinnande innebandylaget! Nytt år - nya möjligheter.

För övrigt tillbringade jag kvällen i anrika Eriksdalshallen. Fick en fribiljett till handbollsmatchen mellan Sverige och Portugal. Det får bokföras som research för fystränaruppdragen.
Sverige vann med massor.
Kim och Carlén sköt skithårt.
En portugis tappade en sko.

torsdag 7 januari 2010

149 dgr kvar: Gräsänkling

Jahapp, gräsänkling för resten av veckan.
Vad ska man göra då, då?
DÖH! Jobba, så klart.
Jag hann skriva under en massa papper, kryssa i en del rutor, använda rödpennan, och flytta siffor från en ruta till en annan. Dessutom uppdatera info till träningsadepter och slutligen hålla lite träning för handbollslaget.
Efter 16 dagar på resande fot var det skönt att sula in alla väskor och skor i hallen för att sen ramla ihop i soffan.

Fortfarande lite hostig och snuvig så det vuxna och mogna beslutet blev att ta en extra vilodag.
Gjorde en extra invägning för att se hur jag skött mig under helgerna. Resultatet: -0,3 kg jämfört med 22 dec. Trots dignande julbord, efterrätter och alkoholhaltiga drycker. Det är värt en klapp på huvudet!

On någon är osäker så gillar jag kaffe i allmänhet och min Gaggia i synnerhet. Det är vardagslyx att kunna få en schysst espresso direkt på morgonen. Eller precis innan man ska gå hemifrån. Eller när man kommer hem. Eller innan man ska sova...

onsdag 6 januari 2010

150 dgr kvar: Grovplan

Mellanlandning i Uppsala för heldag med tre generationer av familjen.
Sis'n boy var tillbaka från UK. De hade med sig en del livsnödvändiga föremål, såsom Starbuck's kaffebönor. De är inte nödvändigtvis bättre än t.ex. Johan & Nyströms "Sweet Holy Moses", men det är känslan.
"Välkommen till USA. Vårt kaffe smakar sump. Man kan se botten på en full kopp. Och ja, sen har vi Starbuck's. Överallt!"
Räddad!
En liten passus bör dock läggas in beträffande New York - när där, välj nåt annat. Joe's på Waverly till exempel.
De som ringde in året på andra sidan Nordsjön hade även med sig engelska skolbarnens lunchchips i olika smaker. Skinka och senap är ännu ingen storsäljare i Sverige.

Ingen träning idag heller. Det var i och för sig planen från början, men det var extra motiverat på grund av envis hosta och nästäppa.
De flesta som tränar regelbundet för att nå ett mål brukar ha en grovplan. Så även jag. Jag har dock inte offentliggjort den. Förrän nu.
  • Period 1: Från starten-22 dec. "Kom igång - träna mer, höja förmåga, och tillvänjning löpning"

  • Period 2: 22 dec-6 jan (= idag). "Blandade aktiviteter". Jag har faktiskt använd all utrustning som jag packade in i bilen före jul.

  • Period 3: 7 jan-20 feb. Här skulle man kunna tro att mycket borde handla om löpning, men det blir fokus skridsko. Långfärdsgrillor är roligt.

  • Period 4: 21 feb-27 mars. Från och med nu är det fullt löpfokus. Fortsatt höja max och öka antalet löpta meter.

  • 28 mars: Premiärmilen. Första skarpa testet. Idealtiden på milen är 35:40 min för att nå 2:50 tim på maran, enligt FK Stidenternas omvandlingstabell.

  • Period 5: 29 mars-7 maj. Tröskel, tävlingsfart - alltså löpvana i rätt hastighet.

  • Period 6: 8 maj-4 juni. Formtoppning, inkl. några race.

  • 5 juni: The race!

Uppföljningstester på labbet runt den 22:a varje månad.
Det känns bra. "Det här tror jag på!", som en känd Wall Street-trader skulle ha sagt.

tisdag 5 januari 2010

151 dgr kvar: Tillbaka mot verkligheten

Dags att lämna Norrlands snöparadis och återvända till storstadens snökaos. Same same - but different. Bilen var återigen packad till bristningsgränsen.
När man var liten var det en nästintill outhärdlig pina att sitta i en bil en hel dag. En del personer har kvar den åsikten även i vuxen ålder.
Inget kan vara mer fel.
Man har ett mål, ett syfte och en uppgift att utföra. Det borde kännas tryggt och stabilt, bara det. Till råga på allt upptar den tilldelade uppgiften inte hela tankeförmågan. Men! Man avråds med rent fascistisk intensitet från att göra någonting annat - inte messa, inte maila, inte läsa, inte skriva. Tänka, lyssna och prata går bra om man skriver på dispensblanketterna och skickar in dem i god tid.
Jag slänger ut frågan till alla där ute. Kan någon nämna en enda annan aktivitet i det ansvarsfulla vuxna livet där man får möjlighet att sitta och filosofera och spela skivor timme efter timme?
Om man sköter sina kort rätt så är man mer utvilad efter sju timmar bakom ratten än innan man placerade rumpan i förarstolen.
Ett par timmar efter starten i Lofsdalen sov flickorna i baksätet, solen var på väg ned, och vi passerade igenom Färila. Det är en liten by (Järvsös lillasyster) som hade platsat i vilken Astrid Lindgren-rulle som helst. På stereon spelades Oasis' "Cast no shadow". Det är så man blir tårögd.
Som glasyr på muffinsen så sippade jag termoskaffe. Den är tillbaka! Bil-åkar-matsäcken. Men till skillnad från barndomens chokladfyllda kåsor är anledningen den här gången:
"Sover barnet?"
"Ja. Kör. Kör. KÖR!"
"Men jag är lite kaffesugen..."
"Du stannar inte förrän du hör matsirenen! Sov gott."

Ingen träning över huvud taget idag.

måndag 4 januari 2010

152 dgr kvar: Alpin lyx

Sista dagen i Lofsdalen (för den här gången) bjöd på fantastiskt väder och finfina pister.

Ja, man blir trött i benen av att åka utför.
Ja, det svider i kinder, näsa, och haka när det blåser snökristaller rätt i facet i 8 m/s.
Ja, det är en överhängande risk att man kommer att frysa om fingrar och tår efter några timmar i 15 minusgrader.

Men det är lyxigt att bli transporterad uppför varje backe och sedan få uppleva den makalösa känslan av att svischa utför branterna med full fart och en känsla av total kontroll.
Jag tycker det rimligt och coolt att träna på tung, svår och omodern utrustning.
Det vill säga i alla grenar där man inte tävlar på elitnivå. Man ska förtjäna sin utrustning!
Björn Borg lär ha spelat golf med endast fem klubbor i bagen, att jämföra med det normala antalet 14. Han motiverade det med orden "jag är inte tillräckligt bra för att ens kunna utnyttja de fem jag har". Han hade under 5 i hcp...
Jag är inte särskilt bra på slalom. Så därför åker jag på ett par oförlåtande tvåmeters storslalomskidor från tidigt 90-tal. Man får kämpa för få fast kanterna och någorlunda. Det är pre-carving för alla som undrar.

Kontroll och kontroll förresten, hade isfläcken i transportbranten varit en dm längre hade jag halshuggit en hjälmfoting med mina taggiga stålkanter.

söndag 3 januari 2010

153 dgr kvar: Allt är relativt

Relativt 1: Värmebölja! Idag var det bara 8 minusgrader vilket i jämförelse med gårdagen (och förmodade temperaturer 5-6 jan) är värsta Thailandsvärmen. För att krama så många droppar som möjligt ur denna solskenshistoria blev det dubbla längdskidpass. Båda i klassisk stil, vilket i min verklighet är lika oväntat som att Zlatan skulle skriva på för Gif Sundsvall...
Förmiddagen var en soft tur på fjället dragandes pulkan och med paus i en grillkåta. Eftermiddagen däremot var mer av ett regelrätt träningspass i högre tempo i bra preparerade spår med många backar. Drygt 20 km och lite över 400 positiva höjdmeter.


Relativt 2: Hårdvaluta. Bilden visar tre pausande skidvänner i den omnämnda grillkåtan. Anledningen till att samtliga stirrar fokuserat åt vänster (från betraktarens sida räknat) samtidigt som de slickar sig om munnen är att det är där den medhavda chokladkakan delas upp i broderliga bitar. "Du delar och jag väljer."

Relativt 3: Smakportioner. Det skulle också kunna vara så att de förundras över ettåringen som trycker i sig sin andra banan på under två minuter. Om man räknar på bananens storlek i förhållande till barnets kroppsvikt och sedan relaterar det till min kroppsstorlek så skulle jag behöva trycka i mig 1,8 kg banan (typ 15-18 st) för att komma upp i samma mängd. Svårt att tro att jag grejar det på två minuter.

Dagens citat: "Flytta! Jag drar förbi. Det är så jobbigt att köra långsamt." - Herr Stranning precis innan han flög förbi uppför slakmotan med både sig själv och pulka.

Dagens smeknamn: Jag tilldelades det mindre fräscha namnet "jästmannen" med motiveringen "För att du bara åker omkring och jäser hela tiden!"

lördag 2 januari 2010

154 dgr kvar: För kallt

Nej, det håller inte. All form av träning utomhus ställdes in idag eftersom det var mellan minus 22 och 24 hela dagen. Det enda vi mäktade med var promenad.
Precis som bilden visar går det alldeles utmärkt att dra pulka med barn även när man promenerar på småvägarna mellan fjällstugorna.

Vi fick vara lite försiktiga eftersom det i en del civilisationer räknas som barnmisshandel att stoppa ned barnet i en plastlåda, se till att det inte kan röra sig en millimeter, och sedan släpa runt dem på snö i sån här tokkyla...

fredag 1 januari 2010

155 dgr kvar: Slalom & nyårsmål

När barnpassningsansvar hade tilldelats var vi fyra personer som fick äran att inleda året med alpin skidåkning. Henrik (på bilden) som tävlingsåkt i hundra år, Maria som är född och uppvuxen i Åre, Patrik som skolades hårt under fem år i Luleå med omnöjd, toppat med säsong i Österrikes alper. Och så jag. Som åkte slalom för första gången som 20-åring och inte hade stått på skidorna de senaste två åren...
"Det är superfint. Vi kör off-pist!" var Henriks första ord när vi kom till backen.
Jahapp, inte mycket att fundera på.
Eller snarare, en hel del att fundera på. "Akta träden" kom högt upp på listan...

Det var satans kallt! Minus 16 grader, med tillägg av isande nordlig vind rätt i facet i samtliga liftar. Ett face som dessutom närmast kan liknas vid nåt skört och ömtåligt i samma stil som pappersvändarhänder.
Men, det hela gick oväntat bra.
Också tydligt att man använder olika muskler om man kör olika grenar. Efter en vecka med tre naprapatbehandlingar och allehanda blandade aktiviteter har jag ont i små och stora muskler från fot till nacke. Tillägg i låren av svängarna idag.

Och så till mina mål för 2010 (utan nån inbördes ordning):
* Springa maran under 2:55 tim. Det är ju det hela den här bloggen handlar om.
* Disputera. Planen anger december. Det innefattar även ett antal forskningrelaterade delmål, bl.a. minst tre publikationer till avhandlingen.
* Åka till USA igen samt besöka minst ett nytt land med familjen. Japan och/eller Turkiet ligger närmast till hands i dagsläget.

Jag lägger till fler om jag kommer på några de närmaste dagarna.