"Borde inte du springa lite mer nu när stockholmsmaran närmar sig?" Öh... Jo.
"Skulle inte du ha tävlat både i SpringCross och i Stockholms brantaste?" Öh... Jo.
"Borde inte du ha börjat träna lite inlines om nu Berlin är årets stora mål?" Öh... Jo.
"Har du gjort det då?" Öh... Nej.
Idag blev det paddlingspremiär istället. Knappt 7 km lugnt och stilla på dryga 50 min. Solen sken och vattnet var... inte badvarmt. Det var fantastiskt trevligt. Men inte det minsta bra för maratonbenen.
Jag sprang i och för sig igår. Drygt 5 km i 3:56 min/km-tempo.
Och förra lördagen körde jag faktiskt ett intervallpass med Nisse! 8 x 800m i ca 3.55 min/km-tempo. Det gick fint.
Martín Fiz lär ha hävdad att man inte ska springa snabbare än tävlingsfart de sista två veckorna före maran. Man kan ju konstatera både att det gick bättre för honom än för mig och samtidigt att han sprang mer. Men jag har i alla fall tänkt köra efter den devisen de sista två veckorna. Imorgon är planen att det ska bli ganska många km i lugnt tempo, uppdelat på tre "pass".
På tisdag tänkte jag köra ett riktigt grispass. Enkilometersintervaller på Stadion i 4:06 min/km-tempo med 54 sek vila (dvs. start var 5:e min).
Antal? Helt enkelt så många jag klarar. Nån som vågar gissa?
