Livspussel, forskning & topp 100 på maran

God Jul & lästips

2011-12-25T11:34:00.000+01:00

Julen är en tid för att sitta still och läsa. Eller nåt sånt...

Svensk Idrottsmedicin är föredömligt snabba med att lägga ut de nya numren av tidningen för allmän läsning.

Årets Nummer 4 är ett temanummer om multisportforskningen. Vi har knåpat ihop fem artiklar om olika aspekter på det vi kommit fram till hittills efter drygt 6 års arbete. Kanske kan vara nåt av intresse?

Eftersom jag fortfarande hostar som en tuberkulospatient så är träningen utbytt mot läsning. Det som hittills gjort överlägset mest intryck och givit inspiration inför 2012 är Svenska turistföreningens årsbok 2011. Den har undertiteln "Svenska leder - på äventyr i andras spår". Det är reportage från olika leder och friluftsturistande; cykla runt Siljan; paddla i Piteå skärgård; vandra Sörmlandsleden; med flera. Helt klart med skön känsla. Det måste bli fler turistexpeditioner i Sverige för mig nästa år.
Årsboken är främst till för turistföreningens medlemmar så den är lite svårare att få tag på, men ni får väl jobba lite. För er som är medlemmar är det ju bara att plocka fram boken och faktiskt läsa den.

En annan oväntat positiv upplevelse är Naturkompaniets kund-/medlemstidning 365. Jag har väl fått de nummer som har kommit (första som kom ut tror jag kom i början av 2011 och hade den här framsidan), men jag har inte ens öppnar dem innan de gått till återvinningen. Tänkte väl att de var som vilken reklam som helst med bilder på alla "nyheter" i kollektionerna. Det visade sig att jag haft fel. Rejält fel. Tidningen är faktiskt klart värd att läsa med reportage, resetips och inspirerande fina bilder.
Nu får det räcka med lästips för idag. God tur till alla er som kan träna.

Pestsjuk

2011-12-16T21:21:00.000+01:00

Helt sänkt med envis hosta, täppt och rinnande näsa (underbar kombo) och en sjuhelvetes huvudvärk. Inte en träningsminut på hela veckan.
För att ytterligare strö salt i såren så har isbanan på Östermalm IP öppnats. Jag fluktar längtande från labbet på de halvsvävande skridskoentusiasterna.

Kan inte hålla mig från att dela med mig av den här filmen. Motiveringen lyder "Ibland har skidåkare för mycket tid".

Nya prylar!

2011-12-13T23:42:00.001+01:00

"Tränar du nåt då?"
"Naäe... Men jag är fett nykit:ad!"

När jag var uppe i Mora med CCC1000-gänget noterade jag att det inte helt optimalt att köra med ett par 15 år gamla pjäxor i storlek 46. Särskilt inte om man som jag inte har större fötter än strl 43. På max.
Det blev ett par top of the line Atomic från Alewalds. Jag har ju inte testat dom än, men det blir säkert bra.

Sen vore det kul att åka lite alpint också. Kanske kämpa upp på nån topptur. Då måste man ju ha lagg.

Nisse hade det vänliga sinnet att agera kurir/bulvan och inhandlade ett par begagnade Völkl Mantra från 2006. Det som är mest spännande med begagnatmarknaden alpint, och speciellt när det gäller freeride, är att väldig många par som säljs är i det närmaste nya! De har oftast använts mindre än 14 skiddagar...
Nisse var tydlig med att årsmodell 2006 var ett extra bra köp eftersom tillverkningen därefter flyttade från Tyskland till Kina. Jag har ju inte sett dom än, men det blir säkert bra.

Sen måste man så klart ha bindningar. Ska man kunna gå på toppturer ska man ha specialvarianter. Nisse slänger på ett par gamla Naxo. Dom kanske ser ut så här (?).
Jag har inte sett dom än, men det blir säkert bra.

Karriärval

2011-12-08T21:58:00.001+01:00

OK, nu efter nästan 15 år som ideell idrottstränare (i bästa fall med reseersättning och symbolisk ersättning) och 12 års universitetsstudier känns det faktiskt som om det är värt det!

Förra helgen jobbade jag i Malmö med handbollsdamerna (U-landslaget i samträning med A). Gick runt i mjukisbyxor (dvs de officiella förbundskläderna), instruerade nån styrkeövning, skrek på nån annan som skulle hoppa högre eller springa snabbare. Efter alla dessa år känns det som något jag klarar av.


Den här bilden är från förra lägret i Skövde, men ni fattar principen. Killen som har ett smile hela vägen mellan öronen är Elvir (fystränare för A-damerna och Sävehofs elitseriedamer). Notera att vi på det här passet var två fystränare på tre spelare...

I helgen som var gick färden norrut mot Dalarna. Mora som bas och skidor i Orsa och Älvdalen. Längdskidor på snö med CCC1000-gänget. Jag kom på mig själv med att staka runt och le. Jag får alltså betalt för att åka längdskidor tillsammans med vinnaren av långloppsvärldscupen Jerry Ahrlin och tekniktränar-gurun Ola Ravald!

"Men du har ju ett jobb nu", kanske nån tänker. Jo, det stämmer. I början av veckan lade jag pannan i djupa veck och satte mig för att planera en kurs till vårterminen. "Formtoppning" 7,5 hp för tränarstudenterna. Otroligt tungt jobb att fundera ut lämpliga föreläsare från idrotts- och forskningsvärlden. I mitten av maj kommer Iñigo Mujika och hälsar på.

Han är en höjdare inom just formtoppning, som bland annat har skrivit boken "Formtoppning i teori och praktik". Jag ska försöka se till att det blir nån öppen föreläsning för alla intresserade, så preliminärboka 14-15 maj 2012 för ett besök på GIH.

Bok värd att läsa.

Och så fick jag 100 000:- forskningskronor av Centrum för idrottsforskning.
Det är helt enkelt väldigt synd om mig just nu.

Klippt mig och skaffat ett jobb

2011-11-28T08:52:00.001+01:00

Tyckte att jag förtjänade lite bloggsemester efter NY-mara-projektets avslut. Så då tog jag det.

Men sen har det rullat på med bra fart.

För första gången i mitt liv har jag ett fast jobb med tillsvidareanställning i evigheten och chef och pensionsinbetalning och hela konkarongen. Jag är numer lektor i idrott med inriktning fysiologi vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm.

I måndags fick jag min första doktorand (är bi-handledare med "verkställande ansvar"). Doktorand anses i vissa kulturer vara ett finare namn för det politiskt inkorrekta uttrycket slav. Helt klart betyder en ny doktorand att multisport-/ultrauthållighetsprojektet kommer att pågå minst fyra år till.

I mitten av veckan släpptes mitt och Dr Larsens häfte om Pulsträning. Ska bli otroligt spännande att se hur det mottas av idrotts- och träningsfolk i landet. Den största nyheten är nog den mer individanpassade zonindelning som baseras på vilo-, tröskel och maxpuls.

I fredags kväll slet jag mig från TV-soffan och pallrade mig iväg till Stockholms stadshus för promoveringsceremoni i Blå Hallen och fin-middag i Gyllene Salen. Det var maffigt, gott och fisförnämt (bara en sån sak som att genrepa på att gå i trappa). Förutom rektor och andra höjdare från Karolinska medverkade även statsministern, fru Reinfeldt och minister Björklund, men trots alla toppar var ändå min hatt ohotad etta. Den gjorde sin fjärde promovering! Jag känner mig hedrad att följa på tre generationer av klanen Juhlin.

Det får vara allt för nu. Sitter med knackigt internet på ett tåg hem från Malmö. Fastnade i stormen och blev kvar ett halvt dygn extra i Skånemetropolen. Efter försök att fly staden med först flyg, sen tåg, sen omgruppering över natten och nytt försök med tåg är jag nu äntligen på väg. I och för sig står det still igen nu... Håll tummarna för att jag får återse huvudstaden!

NY marathon - dagen efter

2011-11-07T16:47:00.000+01:00

Jaha... Det där blev ju lite av ett antiklimax. Mycket blandade känslor efter loppet.
Vädret var bra. Resan till starten funkade bra. Det fann dock ingen möjlighet att värma upp på grund av att man slussades sardintrångt fram till startlinjen med början drygt en timme före start.
Starten upp över stora bron gick lätt och fint och i skön medvind. Trots att det var den värsta uppförsbacken på hela banan låg jag ganska precis på den önskade hastigheten (6.34 min/mile), vilket ger 2.52 (om man klarar att hålla det hela vägen). Utför gick det sedan så klart mycket snabbare.
Brooklyn var riktigt coolt! Jag kunde banan eftersom jag sprang den delen i onsdags, det var tjockt med folk, mest locals, som hejade, tjoade och spelade musik.
Trots att jag hela tiden tänkte "ta det lugnt, ta inte i" gick det stadigt i ett tempo strax över 6.20 min/mile. Halvmaran passerades på ca 1.24. Kändes riktigt bra!

Från Queen över till Manhattan springer man över Queensboro Brigde. Jag hatar den bron!
Det gick så klart saktare men ändå ingen fara. Bilden här ovan är från korsningen 1st Ave / 90th St där supporterteamet hejade och Olof langade extradricka. Här gick det OK, och jag räknade ut att om jag bara höll 6.45 min/mile-tempo in i mål så skulle det bli bra.
Efter 30 km låg jag fortfarande mer än 30 sek före tidsschemat mot 2:52.
Vid ca 31 km däremot hängde jag över en betongsuggeavspärning vid sidan av gatan och vomiterade bort allt magsäcksinnehåll. Jag ackompanjerades av glada stereotypa amerikanska tillrop som "Hang in there!", "Keep goin', man!" Inte perfekt...
Fortsatte ändå in mot mål med keffhjärta och ett antal hulk-stopp.
Sista milen var kraftigt otrevlig.
Jag behöver väl knappast förtydliga att jag tappade lite i tempo.

Den här killen mår inte persika.

Jag hasade mig i mål på 2:59:19. Inte vad jag hade hoppats på men ändå under 3 tim.
Jag kom med nöd och näppe in bland de tusen bästa, 996 plats i herrklassen (sen var det ju några kvinnor före också). Lite anmärkningsvärt var att Isabellah Andersson var bästa svensk totalt på 2.28.29.
Min tid räckte till att bli 15:e svensk (tror jag, lite oklart eftersom ett par löpare före inte hade alla mellantider).

Efter målgång fortsatte jag på inslagen väg och tömde maginnehåll genom entrén. Det är en ordentligt lång väg som man slussas framåt efter målgång innan man får stanna och träffa familj och vänner. Så vid mina stopp kom de glada tillropen från funktionären. Nu var de av typen "Ar'uOKKeep going." "No more water for you!". Tack för hjälpen. Per Jonasson om in på typ samma tid så vi gjorde sällskap genom utslussning. Han skickade senare ett mess och undrade om jag mådde bättre med kommentaren "Du såg lite blek ut."
Till slut kom jag i alla fall ut och kunde byta om och lägga mig ned med benen i högläge. Tydligen hade folk gått förbi och både fotat och kommenterat "He looks kind of dead..."
Lite senare yttrade jag "Jag vill aldrig springa ett marathon igen." Varpå Olof snabbt inflikade, "men är inte du redan anmäld till Berlin?". Jo visst, serru.
På tunnelbaneresan hem mådde jag inte heller så bra. Whitney karaktäriserade min puls som "erratic", vilket på svenska betyder "oberäknelig, nyckfull, kringflackande, underlig".

Nu mår jag bättre och funderar på hur jag ska träna för att springa på 2:52 i Stockholm nästa år. Undrar om det finns nån bra halvmara under dec-jan så att ag kan kvala in till nästa års New York?

9 tim kvar: Track My Runners Online

2011-11-06T01:40:00.001+01:00

Nu är det dags.
Vi har käkat middag och strukturerat morgondagen. Vi lämnar lägenheten 6.15 och Olof kör mig till starten. Jag kommer att vara klädd i en tjock morgonrock för att hålla värmen. Supporterteamet kommer att hänga vid korsningen 1st Ave 90th St, för att sen kuta till 40km-markering i Central Park.
Jag fick smaka en klunk vin idag, under förutsättning att jag springer under 2:55. No pressure...

För den som vill så ska det gå att följa löpares framfart live på maran hemsida under fliken Track My Runners Online. Starten går kl 15.40 svensk tid och jag har nummer 2771.

Sov gott

17 tim kvar: Sista löpningen

2011-11-05T18:02:00.000+01:00

Dagen före-löpning är viktigt. Skulle köra en runda i klassiska Liberty State Park med Olof. Men polisen hade stängt av järnvägsövergången som vi behövde passera för att komma in i parken. Otrevligt.

Man skulle kunna tro att det skulle slå ned oss. I h-e, heller! Vi sprang tillbaka, hämtade bilnyckeln, sprang till bilen och körde runt hela parken och tog oss in från andra hållet.

Det här är vyn från parkeringsplatsen. Imorgon ska jag spring över bron. Eftersom det är i starten och dessutom banans största backe så får mitt mantra bli "ta det lugnt, springs försiktigt, ta det lugnt...".

Poängen med dagen-före-löpning är att mjuka upp benen och köra ett par stegringar.
Det blev typ 40 min med två knappa halv-kmlöpningar i uppskattningsvis strax under 3:30-tempo.

Olof passerar med lätta steg i vyn framför bron. Strandnära löpning.

Titta så fint det är! Men dj-lar vad krumma mina ben ser ut... Som parenteser.
Man kan dock notera att jag testar mina sprillans nya stödstrumpor från Zoot. Kändes helt ok.

Strandnära löpning vid Hudson-floden, Jersey City till vänster om mitt huvud och Manhattan till höger.

Paus med bensving inför fartökningarna (i medvinden) tillbaka till bilen.

Sämre ställen har man stått och slängt ben på.

Olofs kommentarer på fartökningarna: "Ooh, det blev mycket mjölksyra för mig!" och eftertänksamt nån timme efter passet "Det där var antagligen det snabbaste jag har sprungit de senaste tre åren."
Men med tanke på att han är en fotopererad Wall Street-snubbe som inte borde springa över huvud taget så hängde han med riktigt bra.

Olof fixade återhämtning-/uppladdningsdryck. Fråga inte...

"Det här springer man snabbt av!" - Olof informerar.

Nu är det bara äta och vila kvar. Först pannkaksbrunch och sedan horisontalläge i soffan. Go, go, go!

1 dag 8 tim kvar: Sista milen testad

2011-11-05T03:26:00.000+01:00

Nu är det fredag kväll. Igår var det vila och stretch. Idag löpning sista biten av banan tillsammans med Per Jonasson från Backebo Runners. Start vid korsningen 1st Ave och 125th St, en vända in i Bronx, tillbaka över till Manhattan och raka spåret på 5th Ave och Cetral Park in i mål.
Dagen till ära hade hela banan markerats med en blå linje mitt i vägen och dessutom hade de satt upp mile-markeringar och banderoller vid 24 och 25 + att målet var uppmonterat. Hela rundan gick lite snabbare än i onsdags med snitt på ca 5.05 under de ca 12 km, men i utförslöporna i Central Park tryckte vi omedveten på så att tempot drevs upp till strax över 4 min/km.

Man skymtar Pers högra axel och vita keps folkhavet vid Columbus Circle precis där man svänger in till sista spurtbiten (Kerstin på bilden har ingenting med filmen att göra, men hon kan mycket väl vara svenska).

Nöjd och glad med dagens pass köpte jag en pretzel och travade vidare mot nummerlappsutdelningen.

Det var som vilken nummerlappsutdelning som helst, bara större. Och så är de ju amerikaner så man visa pass och anmälningsbevis för att få gå in i lokalen (men om man inte hade det så gick det bra ändå...)

2 dgr 20 tim kvar: Själen strålade

2011-11-03T13:51:00.000+01:00

Det var nice. Riktigt nice!
Gårdagen började med sovmorgon och sen drog jag iväg mot Brooklyn.
En av mina absoluta favoritvardagssaker i världen är att åka tunnelbana i New York läsandes en bra bok. Helt enligt plan var boken W hade föreslagit pöörfect ("Extremely Loud and Incredibly Close").
Med boken i högsta hugg tog jag PATHen över till Manhattan 14th Street, promenad till Union Square, och byte till R-line.

Avstigning på ändhållplatsen på 95th Street, vilket är precis på marathonbanan, ca 2 miles från starten på bron (som syns i bakgrunden). Löpriktning är åt det håll som bilarna kör.
Snöstorm? Öhh... Nej. 15-20 grader och strålande sol.

Titta! 4th Ave i Brooklyn - det är spikrakt, nedgånget, ruffigt, skitigt och alldeles... alldeles underbart!

Man kan säga att jag sprang hela Brooklyndelen av banan, vilket blev 17 km. Lugnt och fint utan att stressa. Jag njöt i fulla drag av staden! Det är lite coolt att områdena man passerar har så extremt olika karaktär. Första tredjedelen var lite av ett latino-ghetto, andre tredjedelen domineras av Harediska judar (eller om det mest är Chassidism) och den sista delen är sjukt cafétäta hipserområdet Williamsburg.
Löpningen gick i 5.20 min/km-tempo inkl. alla rödlysen, fotgängare, toalettbesök och kartläsning. Den här delen känns definitivt som att den passar mig!

Det tog mig 15 km innan jag fattade att de röda flaggorna jag halvt noterat var banmarkeringar med texten "Marathon Route". Ok, kanske inte helt bright men de var uthängda lite huller om buller med ojämna mellanrum.

3 dgr 17 tim kvar: På plats!

2011-11-02T15:30:00.000+01:00

Riktigt härligt att vara på plats i New York! Eller Jersey City närmare bestämt. Känns hemtamt. Känns också lugnt, avslappnat och som bra uppladdning. Trots att flygresan toppades med att barnet hade feber och kaskadkräktes ned en flygplansfilt med en mängd som var så diger att den inte ens borde fått plats i den lilla kroppen. Det innebar en natt på soffan för mig. Jag vill ju helst försöka undvika att bli sjuk.
Nu ska jag i alla fall ta tunnelbanan bort till Brooklyn och springa första halvan av marabanan.

Här en 7-min-film över hela banan. Måste erkänna att ett blir ett schysst sug i magen när jag tittar på filmen.

6 dgr 20 tim kvar: Här är lösningen på hur man ska träna!

2011-10-30T11:59:00.004+01:00

Fortsätter med enormt nyanserade och kompletta tips och råd för löpare.
Återigen är det Fitness Magazine som ville ha svar och snabba lösningar.
Mina allra bästa tips presenteras under rubriken "Tre träningspass för att bli snabbare på milen!"
Skönt att det är klart och löst.

9 dgr kvar: Vila och målsättning klar

2011-10-28T00:05:00.001+02:00

En ruggigt vanlig dag.
Lite jobb, lite blodtrycksmätning på snusstudieförsökspersoner, lite träna andra, lite skriva, lite mata barn.
Kände mig så seg i benen att jag faktiskt tog vila och bytte ut löpningen till labbet mot långsamcykling.

Hur som helst har jag i alla fall slagit fast min målsättning för New York-maran till 2:52.
Det betyder att jag utgår från farten 4.05 min/km, vilket är 6.34 min/mile, och så får vi e hur länge det håller

Det var någon som antydde i en kommentar att New York skulle vara långsammare än Stockholm. Inte bra tänkte jag.
Men proffset Szalkai sa (vidarebefordrat från testledar-Frida):

"Jag skulle nog säga att marorna rakt över är jämförbara. Kanske lite, lite lättare att stumna av betongen i NYCM; men...med starka ben så går dom att jämföra rakt av mot varandra!!"

Motionärs-Maria beskrev förhållandet (också vidarebefordrat från testledar-Frida):

"Publiken är helt outstanding i NY och lyfter verkligen fram alla! Det är så jäkla häftigt att springa och höra allt jubel så trots mina stumma lår efter Queensboro bridge (eller vad den heter) så lyckades jag få till riktigt snabba kilometrar när jag kom ut på Manhattan och hörde folkets jubel! En helt otrolig känsla och upplevelse!

Personligen så tycker jag att NY är tuffare än Sthlm trots att jag fick bättre tid i NY. Det är ett antal broar man ska över plus alla dessa långa slakmotor. Upplevelsemässigt så är NY helt outstanding! Det går knappt att jämföra dom båda! Att få springa en mara i NY är så enormt häftigt så jag får lite gåshud när jag bara tänker på det!"

Då så. Siktar alltså på personligt rekord. Just tiden 2:52 är intressant för att det oftast ger en placering bland de 500 första.

10 dgr kvar: Vad har jag sagt nu'rå?

2011-10-26T22:22:00.002+02:00

För någon vecka sedan höll jag ett föredrag (fast egentligen två gånger) på Personal Trainer Convention på Bosön. Jag snackade om "Konditionsträning med intervallmetoden" (finns det någon annan metod?) eftersom HC Holmberg hade fått förhinder och behövde en stand-in.

Se vad glad jag ser ut när Fitness Magazine kom och ställde frågor.

Nu står det några rader på Fitness Magazines hemsida under rubriken "Optimera din löpträning".
Jag ser alltid glad ut och svarar så gott jag kan på journalisternas frågor, men hur bra blir det egentligen när man ska sammanfatta konditionstränings fysiologi på några rader på ett språk som vilken motionär som helst ska kunna förstå?

Dagens TV-tips: SVT:s Korrespondenterna granskar kaffeindustrin "Beska droppar". Slutsats: Satsa på kvalitet och var beredd på att betala för det. Precis som med allt annat alltså.

Träning då? Jo, jag fick ihop drygt 21 km uppdelat på tre transportlöpningar. Låg hela tiden och borrade med 60-80 timmar kvar enligt pulsklockan till förväntad full återhämtning. Oavsett hur bra beräkningen funkar så kan jag i alla fall meddela att det var segt i benen.

11 dgr kvar: Det blev ett kvällspass - konstantpulstest

2011-10-25T21:48:00.000+02:00

Jaha. Kunde tydligen inte sitta still.
Det blev ett kvällspass. Jag plockade fram en gammal klassiker ur rockärmen - konstantpulstest. Det går ut på att man bestämmer en runda och en pulsnivå man inte får gå över. Sen gäller det att springa så snabbt som möjligt inom de ramarna.
Mitt standardpass är Årstaviken runt med puls upp till 150 bpm (det var dock sjukt länge sedan jag körde testet).

Jäklar vad segt det var i början! Det tog 10 min innan pulsen var uppe på 150 bpm. Den lilla peaken vid 11 min är trapporna upp till Liljeholmsbron.
Mellantider:
Liljeholmsbron 11:30 min
Början av träbron på Söder-sidan 20 min
Hammarbyrodd klubbhus 29 min
Helvarv viken Båtklubb/bro 37 min

Idealet är puls på 147-149 bpm, men eftersom det är lite backigt är det lätt att hamna ett par slag över 150 bpm. Idag blev det medel på 145 bpm och totaltid 41:07 min. Personligt rekord!

11 dgr kvar: Anmäld till Berlin 2012

2011-10-25T18:11:00.001+02:00

Nu när det närmar sig New York så gäller det att vara beredd med nästa mål.
Skrev ju redan tidigare att dubbelstart i Berlin blir nästa års stora mål.

Idag anmälda jag mig.

Dit är det 48 veckor och 4 dagar kvar.
Men jag gillar ju inte ens Berlin...

Nu är klockan strax efter 18. Det är tisdag och mörkt. Jag är proppmätt och har ont i låren. Borde vila och pulsklockan hävdar att jag har 49 timmar kvar till full återhämtning.
Ändå har jag en krypande känsla av att jag kanske skulle ta en runda runt Årstaviken... Vi får se hur det blir.

12 dgr kvar: Hur går ett maxtest till?

2011-10-24T22:30:00.002+02:00

Idag var en dag med mycket jobb så jag har inte riktigt tid att blogga, men jag fick så mycket skit för att jag inte uppdaterat bloggen tillräckligt ofta så här kommer i alla fall en video som jag norpat från Jari Palonen. Han och Johan Andersson var och körde test på labbet i fredags.

Jari själv var inte direkt nöjd med testresultatet. Hans kommentarer kan läsas på hans Outside-blogg.

13 dgr kvar: "F-n, va' tärd du ser ut"

2011-10-23T23:33:00.000+02:00

Idag var det dags för det obligatoriska överlånga-passet-med-två-veckor-kvar-till-maran.

Hade inget löparsällskap så det blev jag med iPoden. Jag körde helt tokkitad med CCC1000-kläder, Salomons löpväst och fina nya knallrödarosa Adizerosar.

Trodde inte att jag skulle orka hålla på så länge så jag tänkte vara energitom från början. Åt två dubbla vita formfranskamackor till lunch. Och så lite kaffe. Och så körde jag hela passet utan energiintag. Startade vid 16 utan plan för rundan förutom att jag skulle förbi labbet, lämna ett kuvert på Gärdet och köra en vända i Hammarbybacken.

Första två milen var inget speciellt. Sprang på brorsan på gärdet som yttrade rubrikcitatet. Det måste vara det bästa man kan få höra med två veckor kvar till maran (speciellt om man käkat en pizza till middag och äppelpaj till frukost).

Vid 30 km på Skeppsbron började benen prata med mig. Mina lår kör med amerikansk accent, Arizona tror jag. Sådär att allt ska vara stort och vräkigt. Jag ba' "Mindre lår" och de ba' "No way in hell!"
Mina vader är mer brittiska. Misstänker att de kommer från Kensington, London och har ett fancy strandhus i Torquay dit de åker på recreational visits.

Efter 35 km ifrågasatte låren min intelligens. Höger: "Are you f**king stupid?" Vänster: "We are hungry" "We are hungry". Båda: "Steak, Ribs and Sauce" "Steak Ribs and Sauce". Det var ganska rytmiskt så det funkade fint att fortsätta springa till.
Vaderna kommenterade: "Yes, sir. A little further. Of course. Jolly good." Mina vader är väldigt artiga. De brukar dessutom hålla sig från att bråka när jag springer, och om de inte pallar (som på slutet av årets Stockholmsmara) så ursäktar de sig så fint att man inte kan bli arg på dem. "Excuse us, sir. There seem to be a little problem... You see... we cannot carry on. Terrible sorry, but it is simply impossible. Forgive us."

Vid 40 km började även kroppen gnälla. "Det här är jättejobbigt Och så gör det ont. Jag vill inte mer. Jag vill sova och ligga ihopkrullad i soffan." Min kropp är en mesig pappersvändar-Stockholmare så det brukar jag inte lyssna på.

Ganska precis efter 42 km kom jag fram till en kolsvart Hammarbybacke.
Höger lår: "Are you completely out of your frickin' mind?!?!"
Vänster lår: C'mon, bring out the gun. I'm taking this f**ker down!"
Vaderna: "Oh, dear..."
Kroppen: "Neeeeej!"
Nu vaknade även huvudet till: "Det blir bra. Det är sista punkten på listan och eftersom vi ska hem också blir det en bit över 45 km och över 4 timmar. Det är bra." För den som var osäker så är huvudet en upsaliensisk akademiker. Resten av kroppen tror inte riktigt att huvudet har alla indianer i kanoten. Den mest frekventa teorin är att det inte fick tillräcklig uppmärksamhet i tidig ålder och därför har misslyckats med att utveckla ett korrekt känsloliv.

Upp och ned för backen och så hemåt.
Kroppen: "Jag mår skit. Det kommer att ta veckor att komma tillbaka efter det här."
Huvudet frågande: "Ja...?"
Låren: "Enough! This is enough. No more!" Alla löpare vet att det blir lite bökigare att fortsätta springa när låren strejkar, men det kunde inte hjälpas.
Vaderna: "Jolly good, just a tidbit more. Is there any tea at home?"

Stapplade in i porten efter 4 timmar 20 minuter och 47,4 km. Det är klart godkänt.
Pulsklockan indikerar 82 timmar till full återhämtning. Så pass.

26 dgr kvar: Nya prylar

2011-10-10T22:42:00.002+02:00

Tomas frågade om jag vilar mig i form. Ja, typ...
Förra veckan var risig fram till helgen, som istället spenderades med skidåkning i skidtunneln i Torsby, Värmland. Det hela var inom ramen för den exklusiva satsningen CCC1000 mot placering bland de tusen bästa i Vasaloppet. Mer om det i senare inlägg.

En av projektets sponsorer är Suunto så nu har jag en ny pulsklockeleksak. Har lovat att logga min träningspass och de finns för allmän beskådan på deras träningscommunity Movescount.

Men dagens stora happening var skoleverans från England. Ny färg men samma modell: Adidas AdiZero Pro 4. Till och med lite lättare, 152 gram (utan fotbädd).

För att vara på den säkra sidan köpta jag två par. Notera hur fint de matchar pulsklockan.

Idag blev det 2 x 7,5 km löpning i lugnt tempo. Med de gamla gröna skorna.

34 dgr kvar: Ner i källaren

2011-10-02T21:08:00.000+02:00

OK, då förstår jag varför det gick skit igår.
Idag var jag så risig att jag fick ställa in allt och bara ligga i soffan. Fick knappt i mig någon mat, lite feber och ont i alla leder.
Således inga rullskidor. Det närmaste idrott jag kom var att titta på live-uppdateringar (ClientWare) av handbollsmatchen Spårvägen - Skövde. Hemmalaget vann med en boll. Härligt!

Nu blir det mera sömn.

35 dgr kvar: Lätt panik

2011-10-01T22:24:00.001+02:00

Katastrof. K-A-T-A-S-T-R-O-F.
Exakt så bra gick Hindertimmen. Benen funkade inte. Hjärtat funkade inte. Magen funkade inte.
Vet inte på vilken plats jag kom eller hur lång tid det tog. Skiter i det. Joggade andra halvan och spydde fyra gånger under vägen. Känslan var dålig. Riktigt dålig.

Jag har inte så mycket att skylla på heller. Mest att jag inte tränat. Dags att skärpa till mig. Måste helt enkelt springa mer om jag ska kunna köra NY maran på ett bra sätt. Idag var det dessutom en lirare som sa att den är långsammare än Stockholm. Nån annan som har erfarenhet från båda?

Något litet positivt: Jag är fått ned vikten till ca 82 kg.

Fick ett par rullskidor idag, Swenor Fiberglass, vilket definitivt är det bästa par jag någonsin haft. Gjorde en deal med Anders "Mora" Eriksson så vi bytte mot att jag ska hjälpa honom lite med träning, tester och upplägg.
Så imorgon ska jag åka rullskidor istället för att springa. Smart.

39 dgr kvar: Ingen träning men kaffe hjälper mot allt!

2011-09-27T22:05:00.000+02:00

Fortfarande ingen träning, men nu känns kroppen nästan bra. Imorgon tror jag det blir lite löpning.

Idag drack jag, precis som vanligt, en massa kaffe och gläds åt nya forskningsrön som hävdar att depressionsrisk minskar med ökat kaffeintag.
Givet! Man blir stor, stark, pigg och frisk.

Läs om rapporten på Science Daily eller på tidningen Archives of Internal Medicine.

Lätta upp med en bild!

41 dgr kvar: Världsrekord i Berlin

2011-09-25T21:57:00.001+02:00

Världsrekord i Berlin 2:03:38 av Patrick Makau! Cool grej!

Förra året skrev jag artiklar till Idrott & Kunskap och SvD-Petra angående när 2-timmarsgränsen på maraton kommer att slås. Hur väl stämmer då dagens prestation in på mitt tips på att drömgränsen ska passeras i Berlin 2039?

Dj-ligt bra faktiskt!

Fortfarande med den löjligt bra korrelationen på 0,97.

Jag står fast vid mitt tips. Allt går enligt plan.

Min helg har spenderats vid Lidingöloppets spår. Vid sidan av spåret med SMS-rapportering i mobilen av vänners och familjs 5km-passeringar. Fullt ös med hejarop och applåderande.

Tror att det var ett mycket bra beslut att ha vilohelg. Innebar dock ännu en 0-vecka för löpträningen. Det är katastrof...

Ska känslan efter Lidingöloppet sammanfattas med ett ord blir det: Fascinerade!

Alltså, att folk som knappt kan gå på en vanlig plan asfaltsväg faktiskt betalar för att trängas i ett tävlingsspår och dessutom tar sig runt! Så många löpstilar och extrakilon jag har sett. Vackert.

Nästa år blir det inte heller Lidingöloppet för mig.

Däremot planerar jag att stå på startlinjen för Berlin marathon.

Målet är att stå på pallen.

Pallen i ett av "World Marathon Majors". Fatta!

Dock inte i riktiga klassen... men det finns en Doppelstarter, det vill säga en sammanräkning av marathon på inlines och löpning.

Årets vinnare hade 1:07:33 på inlines och 2:58:42 på löpning. De har någon omräkningsformel så att inlinestiden får mer betydelse (om jag har fattat rätt så är det en faktor på 2,274, men jag har ingen aning om hur den är beräknad). Vilken ger en sluttid på 5:32:19.

Givetvis var jag tvungen att göra ett par beräkningar på min egna möjligheter.

En så bra tid som 1:07 låter tufft (jag kan ju i och för sig träna lite också...), men med tanke på antalet inlinesåkare, möjliga ryggar att hänga med och den flacka banan känns det långt ifrån omöjligt att jag skulle kunna komma runt på 1:15.

Att göra samma tid som på årets Stockholmsmara, 2.55 borde funka med tanke på att Berlin är betydligt enklare.

Det skulle betyda en sluttid på 5:45:37, vilket är en bra bit från segraren men skulle vara en "spurtstrid" på silverplatsen. Ett par minuter före årets trea och fyra och typ en kvart före femteplatsen.

Game on! Härmed meddelas att nästa års stora mål blir dubbelstarten i Berlin!

42 dgr kvar: Om tillräckligt många har fel, blir det rätt då?

2011-09-24T11:17:00.000+02:00

Tack, Tomas! Du gjorde min dag!

Hans kommentaren till det tidigare EKG/pulskurveinlägget löd:
"Testa att bild googla på "heart rate pulse". En rad bilder ploppar upp men få/ingen ser ut som ditt exempel. Interet/formgivaren har rätt Ni/verklighetetn har fel, typ."

Vilket jag givetvis gjorde. Och njöt i fulla drag! Vilken uppsjö av kreativitet.

Det som kan kallas "amerikansk-TV-serie-EKG-med-lite-extra-toppar-symbolen" verkar se ut ungefär som den här bilden.

Det gör den dock inte mer trolig eller verklig än den nedanför....

Och det är klurigt, men precis lika fel även om man försöker höja trovärdigheten genom att placera symbolkurvan på ett millimeterrutat EKG-papper.

Jag vet inte vad hjärtana står för, men det verkar som att det hela hjärtat har en "högst-otrolig-crazy-ass-kurva", medan det trasiga hjärtat har flat line. Ingen kan ju argumentera emot att det är dåligt om hjärtat har noll aktivitet.

Min favorit är ändå den här "verkliga" kurvan från den seriösa pulsklockeproducenten.
Om inte snubben med den där kurvan är död inom 3 minuter så ska han tacka Gud och Allah och prinsen...

Men det är klart. Jag måste ju hålla med om att det är mer action i bilderna ovan än de som är hämtade från sjukhusmonitorn...

...eller en obearbetad kurva från en frisk vilande person.
Bo-o-o-ring!

För er som vill läsa en kort pedagogisk text om EKG rekommenderar jag Nobelprisets utbildningssida "The electrocardiogram - looking at the heart of electricity"

44 dgr kvar: All denna stress

2011-09-22T22:19:00.000+02:00

Jag har löjligt mycket att skriva (5 populärvetenskapliga artiklar, 3 korrektur, 3 omarbetningar av vetenskapliga artiklar och 1 konferensabstract) och dessutom ligger jag efter i träningen. Idag ändå nästintill fit-for-fight.

Tokdag med dubba träningspass och skriva så fingrarna blöder?

Näee...
Jag tog halvdag ledigt istället.
Det finns nåt ordspråk som är "Älska mig mest när jag förtjänar det minst, då behöver jag det bäst". Jag omformulerade det till "Ta en paus när du har som mest att gör för då gör det bäst nytta."

Lämnade barn på dagis vid 9, lufsade tillbaka till lägenheten, drack kaffe och läste DN (noga). Gjorde bland annat Stockholmstestet. Alla rätt. Sen la jag mig på rygg i soffan och tittade jag på ett par gamla avsnitt av "Lie to Me".
Rullade ur soffan lagom till lunch och cyklade iväg.
Stannade och drack en espresso och åt en lunchmacka på Johan & Nyström (Swedenborgsgatan). Solen sken och fåglarna kvittrade. Eller nåt sånt...

46 dgr kvar: "Pulsboken" finns tydligen redan...

2011-09-20T22:08:00.001+02:00

Jag och Dr Larsen hade möte med SISU-folket idag för att lämna ifrån oss den senaste versionen av manuset till pulsträningshäftet. Då fick vi veta att de redan gjort en framsida som redan var publicerad i SISU-katalogen.

Jaha, på femte sidan finns en liten blänkare med en framsida i manligt röd-rosa-lila.

Komplett med en patologisk EKG-kurva...

För er som inte dagligen roar er med att läsa EKG-kurvor så ska jag förtydliga. Bilden ovan är en schematisk skiss över en frisk persons EKG. Notera att S-vågen inte går speciellt långt ned. Notera även att det är en viss tid (ST-segmentet) innan T-vågen kommer.

Skit i alla bokstäver och vad de står för. Det räcker med att jämföra med bilden på framsidan av pulsträningshäftet. Ser det lika ut?

Men vaddå? Låt formgivar'n va'? Man kan ju inte få allt rätt, eller hur?

Artikelnummer 1305. Den finns ju inte än, men det är bara att beställa!

47 dgr kvar: "Hur mycket energi går det åt för olika vinteraktiviteter?"

2011-09-19T21:00:00.000+02:00

Blev uppringd av en journalist från en välkänd friskvårdsmånadstidning med frågan: "Hur många kcal gör man av med vid olika vinteraktiviteter, som skidåkning, skridsko och snöskottning?"

Det är som att fråga "Hur många steg är det till affären?" eller för att ta någonting som ligger närmare journalisten "Hur många ord är det i en artikel?"

Jag blir så trött!
Var börjar man ett svar på en sådan frågan?? Jag funderade en sekund på att säga "138, 276 och 412 kcal".
Men det gjorde jag inte.
Egentligen är svaret väldigt enkelt: "Ju mer syre du gör av med desto fler kcal."
Men som frågan är ställd lämnar det så många lösa trådar att den blir meningslös.

Snabbkursen är dock:
1) Ju bättre tränad desto högre syreupptag desto högre potential till att göra av energi (kcal).
2) Ju större muskelmassa involverad i arbetet desto mer syre desto mer energiutgift.
3) Ju mer du tar i desto närmare ditt max desto mer energiutgift.

Det betyder att en otränad aldrig kan göra av med lika mycket energi som en vältränad har potential till. Samtidigt betyder det att en vältränad person gör av med fler kcal på att glida runt på skridskor utan att bli överdrivet flåsig, jämfört med en otränad som sliter sig blå i längdskidspåret.
Det kan tyckas orättvist, men så är det.

48 dgr kvar: Sthlm halvmara - dagen efter

2011-09-18T10:31:00.001+02:00

Dagen efter i dubbel bemärkelse.
Det var fint väder, inte så farlig vind, Isabellah vann damklassen på nytt svenskt rekord och Adil vann herrarnas på nästan svenskt rekord. Det är lite komiskt och anmärkningsvärt att det faktiskt inte finns något svenskt rekord på halvmaraton herrar. Ingen har varit tillräckligt bra...

Jodå, jag kom runt. Lite stök i starten gjorde att det nästan blev promenad första 3-400 m. Passerade ändå 5 km på 19:07. Rullade på lugnt och fint i ganska jämn fart. Passerade på 10 km på 39:14 och 15 km på 59:57. Så långt helt ok. Sen blev det lite stummare i låren, vilket får anses rimligt med tanke på den klart bristfälliga uppladdningen. Ändå ingen katastrof utan kom i mål på 1:26:15.

Stella fick medaljen. Det tyckte hon var kul, men bubbelvattnet var överlägset mest uppskattat.

En sammanställning av mina halvaratonresutat:
1:22:02 Santa Cruz half marathon 2010
1:23:34 första halvan av Sthlm mara 2010
1:25:17 första halvan av Sthlm mara 2011
1:26:15 Sthlm halvamara 2011
1:26:38 S:t Eriksloppet 2005 (=Sthlm halvmara)
1:28:13 Sthlm halvmara 2010

Det betyder ju trots allt nytt personligt banrekord. Men satan vad risigt jag mådde på kvällen! Inte det minsta positiv känsla i kroppen.
Idag är det lika uschligt. Inte alls ont i hals eller så farligt i ben, men diffust obehag i mage, bröstet och kroppen.Vila idag, alltså.

49 dgr kvar: Sthlm halvmara - raceday

2011-09-17T11:13:00.000+02:00

Vaknade ofrivilligt 7:30, men ändå efter 8 timmars sömn.
Relativt stadig mackfrukost kl 8 (8 tim till start).
Gav mig ut på en joggrunda kl 10 (6 tim till start). Hade velat komma iväg lite tidigare men det funkade inte. 4,5 km över Årstabron och tillbaka, ca 23 min = strax över 5 min/km. Sol och fint men segt och stelt. Låren och höften kändes ganska keff, som att det inte gick att ta riktiga löpsteg.
Sänkte en flaska starkblandad sportdryck och ett gäng kanelgifflar direkt när jag kom innan för dörren.

Nyss, med 5 tim till start, körde jag en omgång käppstretch (olika rotationer och dynamiska töjningar). Knakade och knastrade i ryggen som om nån gick på glas...

Nu ca en halvtimmes rygglägesvila. Därefter pastalunch med 4 tim till start. Följt av mer vila (förhoppningsvis), och så drar jag mig mot starten promenad/jogg strax före 15.

Känslan är ljusår ifrån bra. Allt bättre än fjolårets "personsämsta" får räknas som OK. Under 1:25 är bra och ger goda förhoppningar om att faktiskt klara New York under 2:50.

50 dgr kvar: Sthlm halvmara - 48 tim crash-uppladdning

2011-09-16T21:48:00.000+02:00

Dags för nemesisloppet. Stockholms halvmara för tredje gången på 2000-talet.
Och tredje gången det kommer att gå skit...
Förra året gick det på 1:28:13 utan klar anledning till en sådan katastrof.
Tiden ska jämföras med 1:22 som personligt rekord från Santa Cruz tidigare samma år, eller att jag joggade första halvan av årets Sthlm mara på 1:25...
Det finns absolut ingenting som talar för att det ska gå bättre i år. Det känns dj-ligt surt med tanke på att det verkligen verkligen är en hemmabana.

Jag har full koll på varenda meter av banan, och passerar förbi stora delar flera gånger varje vecka. Sträckan från dryga 9 till 12,5 km är del av vägen från gymet till labbet. Från 12,5 till 17 km använder jag mellan labbet och handbollshallen. Från 18 km till mål är min väg hemifrån till labbet. De första 9 km passerar jag inte varje vecka men de är på väg till KI (2-4 km) respektive från KI till gymmet (6-8 km).

I år hade jag laddat för nytt personligt rekord, men dagispestsmitta och tuberkuloslungor har tyvärr gjort att jag inte sprungit en enda meter på dryga två veckor. Hade nästan gett upp hoppet om att ställa upp över huvud taget, men transportcyklingen hem från labbet igår (ca 48 timmat till start) gav hoppet åter och jag bestämde mig för att köra.

Började laddningen med ostkakemiddag, soft kväll och bra med sömn.
Idag har det varit ostressigt, bra med vätska och mat (pizzalunch).
Med 23 timmar kvar till start gav jag mig ut på ett joggpass. Hemifrån till Tanto, hela södersträckningen av morgondagens bana, och hem igen. De 11 km gick på ca 54 min, dvs strax under 5 min/km.
Sjukt långsamt och det slet och drog i alla benmuskler som bara utsatts för cykling (och inlines och kajak) den senaste tiden... Men efter ca 6 km kände jag ändå att "det här vet jag hur man gör!". Dessutom är det skönare att springa med 83,3 kg (= minus 1,7 kg på 3 veckor) än säg 87 pannor.

En minut efter att jag kom tillbaka in genom dörren svepte jag ett glas Berocca och ytterligare två minuter senare satt jag och moffade ris med nån thaiwok. Det gäller att fylla på lagren. Just nu kliar och värmer det i musklerna som levt under konstant kaloriunderskott de senaste veckorna.

Nu är det 18 timmar till start och dags för ett glas Resorb, ett glas Proviva och några kanelgifflar.

56 dgr kvar: Sammanfattning av veckans prestation: Träning - katastrof, Jobb - Top Notch

2011-09-11T22:44:00.000+02:00

En riktig skitvecka när det gäller träning.
Nollvecka för löpning. Förra veckans ca 50 km var helt enligt plan, men den här skulle jag ha fått ihop >70km. Inte ens nära, alltså.
Lite sliten efter kajakandet + knappt någon sömn nätterna till sön, mån och tis var inte bra. Lägg dagissnuva och allmänt pusslandet till det så blir det suboptimalt.

Åkte inlines-SM marathon idag. Fint väder, bra skridskor och rimlig chans.
Det gick inte alls.
Tappade de två första killarna från Powerslide redan i första backen, men hängde med den jagande klungan. I typ 8 km...
Sen var det stopp i kroppen. Klev av i varvningen och hostade rejält. Efter omständigheterna ett moget beslut att gå av tidigt.

Nu är det fullt löpfokus som gäller!

Men jobb och sånt går klart bra!
Forskningsprojekt på Ö till Ö söndag och måndag. Tanken är att genom ett enkelt blodprov kunna förutspå vilka som kommer att prestera dålig och "krascha" i tävlingen. Allt i datainsamlingen gick perfekt. Nu väntar vi med stor spänning på resultaten.

"Bok"manus inlämning i dagarna. Jag skriver tillsammans med Filip Larsen ett häfte åt SISU om pulsträning. Kan bli riktigt trevligt. Nu är det de sista finputsningarna och formgivning kvar. Tror att det ska ges ut i november.

Tidningen Svensk Idrottsmedicin vill göra ett temanummer om min avhandlingen och forskningen kring multisport. Ja, varför inte... Det innebär dock en del skrivjobb den närmaste månaden.

Rankingen för tjänsten som post-doktor (dvs forskare) på GIH är klar. Jag hamnade högt upp, före riktiga forskarstjärnor om Dr Larsen och Steven Bailey. Oväntat men smickrande. Tillsättningen för en tjänst som lektor på GIH blir klar i nästa vecka. Håller tummarna för att det ska gå bra där, men i vilket fall innebär det att jag blir kvar på GIH minst ett år.

Jag jobbar som fystränare åt Spårvägens handbollsdamer. Idag var det seriepremiär mot ett tippat topplag, Heid. Det blev vinst med fem bollar! Otippat och sjukt kul!

Jobba mindre, spring mer?

57 dgr kvar: Bilder från kajakturen

2011-09-10T00:42:00.000+02:00

Iläggning 04:35. Ljusstavar, pannlampor, mörker och vindstilla.

Det här var min grundvy under hela turen. Det räcker med att visa en bild. Just den här är tagen ca kl.05:30, dvs 20 min innan solen gick upp.

Vi 8-tiden svängde vi in under E20-passagen...

...där finns det en McDonald's som är öppen dygnet runt! Att ha service var definitivt en "high" på turen, frukostbagel och kaffe en annan.

Efter en knapp halvtimmes paus drog vi iväg igen. Eskilstunaån är förvisso motström men det var fortsatt vindstilla.

Inne i Eskilstuna (om man tittar noga ser man orangea reflexionen av tegelhus). Hela E-tuna ghettot är en bökig passage med flera lyft...

...bland annat en lång sträcka rakt igenom ett industriområde. Stor skillnad jämfört med förra året var dels att vi hittade vägen och dels att vi hade en kajak så att vi bara behövde gå en gång (ytterligare "highs").

Iväg efter industriområdeslyftet. Förra året blev vi påhejade här av ett förfriskat gäng med avklädda ölmagar jäsandes i solen. Strax därefter tappade vi en av kajakerna vid ett lyft så att skäddan gick av. I år gick denna delsträcka helt utan incidenter.

Det här ser idylliskt ut. Men det är inte fullt så perfekt...

...klockan är ca 15:30, vilket betyder att vi varit igång i 11 timmar. Det räcker. Dessutom sammanfaller två "low"s på dessa bilder; Östra Hjälmarens 12km-öppet-vaten-fria-sikt-seg-sträcka och Läckande-sittbrunn-Mikael-dyblöt-i-r*ven.

Det var lågmälda grymtanden och svårmanövrerade kroppar som steg i land, men efter torra kläder, pastasallad och kaffe-cola-resorb-magnesyl-zongel så vaknade vi till riktigt ordentligt. Möjligen kan någon ovetandes själ till och med tagit oss för pigga, raska & glada när vi drog iväg (vilket dock är en halvtimme efter att den här bilden tagits).

Iväg in i Hjälmaren på västra sidan sundet, klockan är ca 16:40. Första checkpointen var passagen under kalklinbanan (flugskitarna på himlen). Vi visste också att när vi skulle se linbanan nästa gång så var det ca halvvägs genom Arbogaån och då skulle vi ha enkelsiffrigt antal km kvar till målet.

Mest inspirerande biten var definitivt Hjälmare kanal. Att vi visste att vi hade mindre än en fjärdedel kvar höjde förstås humöret. Att fotografen stack upp sitt huvud på alla möjliga platser ledde också till en del leenden.

Det var helt osant tungt att bära kanoten. Just här har det dessutom varit ett extra långt lyft förbi två slussar. Värsta, knöligaste och mest oväntade lyftet (definitivt en "low") var annars på stenblock och dybotten på den torrlagda sträckan mellan två slussar efter Eskilstuna.

Sista matstoppet vid Hjälmare docka. Moffade mackor, Risifrutti, bullar, chips, russin och kaffe. Konversationen flödade...

Iläggning igen, som synes gränsfall till stela kroppar. Klockan är ca 20:20. Mörkret har åter lagt sig. Vi har två slussar och ca 14 km kvar, vilket kommer att ta ungefär 2,5 timmar.
Väl tillbaka efter avslutat varv kraschade vi rätt hårt i säng.

Vi bör utfärda en varning! Den här typen av aktiviteter kan kraftigt försämra högre mentala funktioner, stavning till exempel.

60 dgr kvar: Vi grejade kanotturen!

2011-09-06T13:11:00.000+02:00

Tro det eller ej, men vi paddlade faktiskt runt hela dryga 100-kilometersturen!

Nisse fixade hyr-K2a på Pampas, hämtade upp mig på fredag eftermiddag och så bar det av till Kungsör. Pit-stop på ICA Maxi i Eskilstuna för att bunkra kanelgifflar, chips, mackor, RisiFrutti och russin.
I Kungsör blev det laddning med sjukt stora pizzor, kajakpackning och huvudstupa ner i sängen.
Den här gången hade vi uppdaterat uppställningen så att vi hade med pappa Roland som chaufför/serviceteam/fotograf under hela rundan.

Tiderna från förra året (Knappt 70 km på 13 tim) och andra delen tidigare i år (Drygt 30 km på 6 tim) + matpaus däremellan så skulle innebära att vi landade på en totaltid av ca 20 timmar. Under förutsättning att vi orkar hålla samma tempo hela turen.

Uppstigning 3:50. Frukost och fix. Avgång 04:35 i mörker med pannlampor på huvudet och neonljusstavar på kajaken.

Det går definitivt lite snabbare med en K2a men största vinsten är nog att man alltid sitter ihop. 1:15 till Kvicksund (15 min före schemat), och 2:30 till Eskilstunaåns mynning (30 min före schemat).

Eskilstunaån var det som knäckte oss förra året. De 35 km-erna tog 8 tim med långa lyft, motströms och motvind. I år visste vi vad som väntade oss. Vi hade egentligen endast ett rejält mothugg. En sträcka mellan två slussar var torrlagd. Vi fick trampa dy och klättra på stenblock med 50 kg lastad kajak...
Men vi matade på bra och kapade ytterligare 1,5 timmar på schemat. Anlände gästhamnen vid början på Östra Hjälmaren efter drygt 9 timmar (2 tim före schemat).

Östra Hjälmaren var tuff. Ca 11-12 km i relativt öppet vatten och sikt hela vägen från till delmålet Hjälmare sund. Efter det som skulle visa sig vara den tyngsta biten kravlade vi oss upp på strandkanten och möttes av torra kläder och pastasallad. Efter en timmes välbehövlig paus, vila och laddning fortsatte vi och märkte till vår stora glädje att allt gick lättare igen. Det skulle vara lögn att säga att vi hade tryck i paddlarna, men vi kom i alla fall framåt!

Det andra stora störmomentet under turen var att min del av kajaken läckte. Eller sipprade, kanske är mer sanningsenligt. Jag fick svampa ur sittbrunnen vid varje lyft och sedan var jag torr i ca 4 km paddling. Sen hade det sipprat in så mycket vatten att jag satt i en pöl. Mindre trevligt.

Hjälmare kanal är den bästa och mysigaste biten på rundan - grävd kanal med naturen nära ger skön fartkänsla, växlande omgivningar stimulerar huvudet, medströms är alltid bra och dessutom inga problem med vågor.
Vi hann till Hjälmare docka innan mörkret kom. Det var vårt sista matstopp. Sen var det bara c 14 km home stretch kvar. På med pannlampor och knäckte nya lysstavar.

Arbogaån i totalt mörker var en spännande upplevelse. Inte nog med att skuggorna spelade oss spratt så att jag styrde lite zick-zack och ibland nästan in i vassen och på farledsmarkeringar, dessutom höll vi på att hoppa ur kajaken när det plaskade som värsta hajen två meter bredvid oss!
Ytterligare två gånger skrämde vi nåt djur (stor fisk? bäver? ubåt?) så att det plaskade som en maglandning från treans trampolin. Men då var vi så blasé att vi bara gäspade lite högfärdigt och paddlade på.

Grymt nöjda svängde vi till slut runt sista vassruggen och la till vid bryggan i Skillinge, Kungsör.
18 timmar och 18 minuter tog det. Vi höll ca 8 km/tim i snitt när vi paddlade, och totalt var fördelning i turen ca 13 timmar paddling, ca 2,5 timmar paus och knappt 3 timmar lyft.

Sammanfattningsvis en riktigt bra tur och fantastiskt skönt att vi klarade av det! Men det sliter en del att paddla så långt. Särskilt om det längsta man paddlat i år (förutom förra rund-halvan) är 2 timmar...

Facebook-konversation dagarna efter med Nisses fru Agneta (eller Lilla-Shorty som är hennes egentliga namn):
Lilla Shorty: "Vad har du gjort med Nisse egentligen???"
Jag: E han död?
Min syster flikar in: Pappa sa precis att det känns som att han har paddlat 18h.
Lilla Shorty: Igår: Okontaktbar, koma, medvetslöshet, syntax error. Idag: Stabilt.

Bilder från turen läggs i ett separat inlägg.

Och för övrigt är jag nu anmäld till Stockholm marathon 2012.

66 dgr kvar: Jogga lite

2011-08-31T08:46:00.000+02:00

Första veckan i programmet är tanken att jag ska köra >65 km uppdelat på relativt många korta insatser. Oftast blir det transportlöpning.
Igår fram och tillbaka till labbet, totalt strax under 15 km.

Idag har jag lovat att provspringa Lidingöloppsbanan med en gammal kompis. Vi skippar början och startar vid Lidingövallen, efter ca 8 km. Sen springer vi till mål och tillbaka till Lidingövallen, totalt 23 km.

Jag tänker mig att jag ska sätta ihop de bra delarna i uppläggen mot Stockholmsmaran i år och förra året. Det betyder stenhårda intervaller, långpass (>30 km), och minst 100 km löpning per vecka.

69 dgr kvar: 10 veckor kvar till "the big event"!

2011-08-28T22:24:00.001+02:00

Nu kan man säga att den uppladdningen börjar på allvar!

Igår var vi på ett fantastiskt vackert och trevligt bröllop. Det fick bli sista festen innan uppsnäppningen.
Det innebär: Mer löpning, tappa vikt, öka syreupptag, äta och sova lite bättre.

I torsdags var det tävling. Bellmanstafetten, 5 x 5 km. Sjukt många lag från allehanda företag. Sprang sistasträckan för GIH Åstrand. Vi kom fyra i mixklassen. Helt OK, men jag sprang lite för sakta för att känna mig nöjd. 19:15 är helt enkelt för långsamt.

I fredags hämtade jag nya fotbäddar från Janne på Runner's Store.

Jag lovar dyrt och heligt att köpa nästa par innan dom här har blivit lika slitna som de gamla.

73 dgr kvar: Det finns annat än träning + Omstart

2011-08-24T23:13:00.000+02:00

Det finns annat i livet än träning.

Idag körde jag första löppasset på sjukt länge. Totalt 2 x 6,5 km till och från gymmet. Det tog 29 min dit och 30 min hem, vilket ger ett snitt på 4:32.
Oväntat snabbt för de första joggingrundorna i omstarten.

Aktionbild från Västerbron på vägen hem. Notera min nya fin löpväst (Salomon). Supernice!

88 dgr kvar: Slut på semestern

2011-08-09T16:08:00.000+02:00

Nu får det vara nog.
Dags att ta tag i tillvaron.
Först och främst inlines. 12-timmarsstafett i Falkenberg på lördag. Ska bli riktigt kul. Tror vi har en rimlig vinstchans.
För övrigt vinner jag väldigt sällan saker. Ofta på pallen - aldrig vinst.
Måste bli ändring på det!

Träningen under semestern har varit av karaktären alibiträning. Mestadels löpning, kajak och inlines. Soft och lugnt utan hårdare intervaller.

Annars har semestern inneburit en del skrivjobb, en del tränarjobb, en del planeringsjobb och ett sjusärdeles fyra-dagars-bröllop på ett slott i Sörmland.

Med fören riktad mot Rockelstad slott. Bilden är tagen precis innan hemfärd. Jag och brudgummen Olof var tvungna att paddla ut och leta reda på en kanot som en amerikanska hade lämnat längs stranden. Hon hade paddlat bortåt glad i hågen. Vänt. Känt motvinden. Insett att hon inte orkade paddla tillräckligt hårt för att komma hemåt. Höll på att missa vigseln. Svängde in till stranden. Lämnade kanoten och sprang tillbaka.
Beskrivningen på var hon lämnat kanoten var: Vid en röd stuga med en massa vass.

112 dgr kvar: Semester

2011-07-16T17:48:00.001+02:00

Nu är det semester och de senaste dagarna har jag faktiskt fått till lite bättre träning - 2 löppass, 2 inlinespass och 2 kajakpass på fyra dagar.
Inte så långa eller snabba, men ändå helt ok.

Dessutom fixade jag lite på bloggen med ny-gamla bilder och lite ordning.

Nu i veckoslutet har det varit SM MTB i Borås. Har precis som tidigare hjälpt Fredrik Edin med upplägget och formtoppningen inför SM. Facit blev ett brons i tempo, fjärdeplats i XC, guld i lag på tempot och silver på stafetten.
Får räknas som ok, men det är tuff konkurrens.

Edin till höger på bronsplats.

114 dgr kvar: Jubilieumsmarathon

2011-07-14T19:56:00.011+02:00

Knappt fyra månader kvar till New York men det är 365 dagar kvar till Jubileumsmaran i Stockholm, dvs exakt 100 år efter OS-maran.

Jag är nu anmäld och redan riktigt taggad!
Så taggad att jag faktiskt gick ut och sprang en timme direkt efter att jag ok:at inbetalningen.

Backlogg: Multisportcomeback

2011-07-14T10:57:00.000+02:00

I ett svagt ögonblick lovade jag Sundbybergs skidklubb att jag skulle hänga med och utöva multisport i praktiken. Hela gänget skulle köra Stockholm Adventure Race (STAR) den 11 juni vid Sigtuna & Rosersberg.
Kan redan nu säga att tjejerna var grymma! Systrarna Märta och Lisa Larsen vann damklassen och Lisa Hallberg och Linnea Björn kom trea.
Vi herrar var klart sämre...

Jag körde tillsammans med Sebastian Jansson.

Tävlingen ingår i Svenska multisportcupen och hade en förmodad vinnartid är ca 4 timmar med ganska många korta delsträckor. Det kändes som en lagom ansträngande comeback. Min senaste multisporttävling var City Challenge i Oslo för nästan exakt fyra år sedan.
Med det i åtanke hade jag räknat med att få slita för att hänga med skidåkar-Seb.

Ute på första paddlingen. Nöjd och glad och utan större ansträngning.

Tävlingen startade i ett rasande tempo inne i Sigtuna med löpning, följt av orientering, och därefter en "lång" cykelorientering. Så långt var det mina orienteringskunskaper som satte gränsen för tempot, men när vi kom ut på paddlingen visade det sig att jag var starkare än beräknat (jämfört med min lagkamrat).

"Långa" cykelorienteringen. Vi syns längst bort i bilden. Damlaget före oss på bilden har faktiskt kört lite kortare väg fram till den här passeringen.

Tävlingen fortsatte med löpning, cykling, paddling, löpning. Allt gick lätt och fint. Men sakta... Vi kom i mål på ca 5 tim och 20 min, vilket var typ en och halv timme efter vinnarna.

Sista paddlingen. Här har vi plockat fram en draglina, men det var bara på de två sista sträckorna. Sammantaget kändes det mer som ett lugnt långdistanspass än en tävling. Dock fördj-la roligt! Riktigt sugen på att köra några fler race.

Backlogg: Paddeltur i Hjälmaren

2011-07-10T22:12:00.005+02:00

Nu är det några veckor sedan men jag och Nisse har i alla fall paddlat sista tredjedelen av långrundan 10-mil Mälaren-Eskilstunaån-Hjälmaren-Hjälmare kanal-Arbogaån.
Förra året försökte vi ju köra hela i ett svep men avbröt efter knappt 70 km.

På morgonen lördagen den 18 juni rullade Nisse in i Kungsör med sin relativt nyinköpta Barrcuda. Han hade fått ihop ett gäng rundor under våren medan jag gjorde vattendebut för året.
Kajakbyggare och svärfar Björn skjutsade iväg oss till Hjälmare sund, vilket var den plats där vi kravlade oss upp på land förra året.
Med solen i rygg och näsan i vädret drog vi iväg.

Nu hade vi den softare delen av varvet kvar med medströms i båda åarna. Dessutom stannade vi och åt lunch på restaurangen vid Hjälmare docka. De dryga 3 milen tog ca 6 timmar, inkl. alla lyft och stopp.

Björn mötte upp och paddlade med den sista biten. Vi lyfte upp i Kungsör och möttes av välkomstkommittén.

Nisse vilar lite. Dock långt ifrån lika sliten som förra året...

Planen är att göra ett nytt försök att köra hela varvet i en K2:a lördag 3 sept. Rent teoretiskt går paddlingen 8 % snabbare i en K2:a, plus att vi tjänar mycket tid vid alla långa lyft. Vi räknar med en sluttid på drygt 18 timmar.

Nästa år får vi nog sällskap.

127 dgr kvar: Sightseeing på hemmaplan

2011-07-01T14:39:00.004+02:00

Ingen träning igår (förutom 15 km pendelcykling, frivändningar och magstyrka).
Istället blev det familjetur i det vackra vädret. Sightseeing på hemmaplan med båt under Stockholms broar. Viktigt.
Sen promenad och bad på Långholmen.
Avslutning med promenad och middag på Brasseriet Liljeholmskajen.

Vem är det som guidar vem, egentligen?

136 dgr kvar: Stora målet med extra allt!

2011-06-22T20:54:00.003+02:00

Jag är dålig på att uppdatera bloggen men för ovanlighetens skull är jag bättre på att träna. Helt sjukt sugen och motiverad på att träna inför maran i New York!
Det har varit ett mål om funnits med i bakhuvudet sedan jag var en liten pajsare på tio bast.

Nu är det dags. Alla grejer under sommaren blir bara mellanmål på vägen mot det stora riktiga målet! Jag har faktiskt redan moffat i mig ett par mellanmål utan att ha rapporterat dem på bloggen.

Sthlm Marathon 2011: Klart över förväntan!

2011-06-04T12:18:00.002+02:00

Här kommer ett inlägg om maran (bättre sent än aldrig...)

Kort sagt gick det klart över förväntan!
Stapplade in på 2:55:10, vilket är personligt rekord med nästan fyra min.

Efter katastrofmilen på AIDS-loppet där jag sprang på 39:34 trots att jag tog i all jag hade var jag minst sagt tveksam till mina chanser att klara av maran ens under 3 timmar.

Det är sjukt skönt att marastarten går precis bredvid labbet. Tog samma tunnelbana som vilken vardag som helst. Tofflade upp på rummet. Joggade några minuter i tävlingsfart på löpbandet med utsikt över Östermalms IP, publiken som tittade mot starten och myllret av löpare.

Kändes lugnt och bra inför start. Joggade iväg när startskottet ljöd och tänkte ännu mer än förra året på att springa sakta, att verkligen inte hoppa ett steg i sidled för att komma fram lite längre. Så var känslan, men ändå gick första två km i 3:45-tempo...
Tvingade mig själv att springa saktare och låta folk springa förbi. Passerade 5 km på 19:13 (3:51/km).

Sen var det hela verkligen odramatiskt. Pråmade på. Lät folk springa förbi. "Det går för fort, men det är svårt. Jag är ju inte ens andfådd" för att citera en medlöpare som också siktade på 2.55 och som sprang förbi mig på Söder Mälarstrand. (Jag tog han sen uppför Torsgatan på andra varvet!)
Det var lite VM i jämnhet, faktiskt. De följande 5km:arna fram till 30km gick på 20:35; 20:26; 20:29; 20:55; 20:42 (inkl. skillnader i vind och backar).

Tiderna innebär att jag passerade 10km på 39:48. Trots att jag joggade! Och sen 30km på 2:02:20 vilket är ganska precis en min långsammare än förra året.
En enorm skillnad mot förra året var att jag i år inte hade det minsta problem med magen. Det är några minuter sparade bara på att slipa besöka holkarna. Det gjorde ju också att jag hade fantastiskt mycket mer energi kvar när det var dags för den sista milen.
En annan skillnad var blåsten. Det blev ett rejält extra motstånd i stort sett hela vägen från Djurgår'n, på Strandvägen, Söder Mälarstrand och sned motvind på Västerbron. Det hade kunnat vara knäcken på andra varvet, men jag tassade på och tappade bara till 4:17-tempo på den femman. Det gjorde också att jag gick om fjolårstiden och låg 20 sek före vid passering 35km.

Djävlar i min lilla låda vad nöjd jag var när jag passerade 35km hade medvind, sprang om stela medlöpare och kände att jag inte var helt död!
Upp till 40km rullade det på. Passering på 2:45:16, vilket var 3 min bättre än förra året. Men där tog det stopp. Utförbacken Odengatan ned slog sönder vaderna. Stolpigt, smärta, kramp. Huvudet var ändå positivt och jag stapplade vidare. Tappade ett tiotal placering men gick i mål som 206:a på 2:55:10.

Efter omständigheterna och med dagens fysiska status tror jag på allvar inte jag hade kunnat gjort någonting annorlunda för att få en bättre tid. Så nära en perfekt utfört lopp man kan komma!

Några har frågat om det inte känns snopet/bittert att missa måltiden med 10 sek, men i år är det egentligen inte så intressant. Förra året gällde det ju kvaltid till New York, men det är ju fixat så i år njuter jag bara av det nya personliga rekordet.

1 dag kvar: Fågel eller pannkaka?

2011-05-27T17:00:00.005+02:00

Så är känslan idag. Antingen eller. Himmel eller fosterställning.
Vet inte alls vad jag ska tro eller hoppas på.

Förra helgens genrep - AIDS-loppet - blev märkligt. Först misstänkte jag att det inte skulle vara så många duktiga löpare på startlinjen, men till slut ramlade det in ett gäng snabba killar.
Jag öppnade min vana trogen lite snabbt, strax under 3.30 på första km i ensam ledning. Sen tappade jag ned till fjärde plats efter 3 km. För ovanlighetens skull plockade jag en plats på slutet och hamnade 3:a.
Jag hade ingen egen klocka men efter att ha pusslat ihop medtävlandes km-tider verkar det som om jag höll ganska exakt 4 min/km hela loppet (utom första km), och landade således på 39:34.
Ingen bra tid men ändå 22 sek snabbare per km än förra loppet.
Fortsatte jogga 14 km i Lill-Jansskogen och på Norra Djurgården.
Totalt blev det ca 27 km.

Resten av veckan ingen träning.http://www.blogger.com/img/blank.gif
Halsontskänningar tis och ons morgon.
Mycket jobb och risig sömn.

Så det finns egentligen inte mycket som talar för att jag ska kunna spring bättre i år.

Men jag har några positiva punkter:
1) Erfarenhet - det är ju andra gången.
2) Långpassen - fler än förra året.
3) Magen - om magen håller i år så har jag ett antal minuter intjänade bara genom att stanna på banan...
4) Temperaturen - ca 14 grader och växlande molnighet blir perfekt.

9 dgr kvar: Långpass avklarade

2011-05-19T13:43:00.006+02:00

Jag har fått en del skit för mitt bristfälliga bloggande. Jag kan ändå glädja alla tvivlare med att jag jämfört med förra året faktiskt har sprungit fler långpass i år.

23 april: Skogs- blandlöpning (30 km) med Daniel
Det var påsk och verkade helt rimligt att köra en runda i solgasset. Backar, stenar, rötter, skogsstigar, mm gjorde att det blev rätt jobbigt. Att vi körde helt utan energitillskott under passet gjorde ju inte direkt att man blev rappare i benen.

Lunsentorpet passerades. Enda vattenpausen!

Morga Hage var en annan klassisk passage. Var också vändpunkt för dagen.

29 april: Ojdå-runda som visst blev lite lång (37 km) solo
Kände att jag kanske skulle springa till gymmet på morgonen (7 km). Men sen kom jag på att jag skulle fortsätta det långa varvet på marabanan (minus Västerbron = 23,5 km). Och du måste jag ju ta mig till och från marabanan (6,5 km)

5 maj: Springdag bestående av fyra sträckor (38,5 km) solo
Transportlöpning regerar! Den här dagen tog jag mig till GIH (7,5 km), körde ett intervallpass med en adept (5 km), fortsatte till Bosön (9 km), höll ett föredrag och så sprang jag hem igen (17 km)

8 maj: Testlöpning av marathonbanan (44 km) med Fredrik och Frida
Vilken hjälte! Fredrik är känd av sina arbetskollegor som killen som sitter hemma och dricker öl och lirar TV-spel. Nu har han fått för sig att kuta maran. Piskad av Nisse Ivica under våren var det nu upp till bevis med ett riktigt långpass.

Och han grejade det! 30,5 km senare sitter han här på Dramatentrappan och är nöjd (Det blev lite längre än de ordinarie 29 km eftersom Djurgårdsbrunnsbron är avstängd).
Han vek hemåt och vi andra fortsatte. Ökade farten lite de sista 5-6 km och låg då en bit under 5 min/km. Hela passet tog 4 tim 20 min inkl. drickapauser men exkl. fikastund.

13 maj: Huddingerunda (46 km) med Örjan Ekblom
Örjan hävdade bestämt att man skulle köra riktigt långt två veckor före maran. Jag höll med. Fredag förmiddag fick det bli. Man vill ju inte slösa bort en helgdag på sånt.

Här sitter han på en parkbänk i Vårby Gårds Centrum efter drygt 30 km. Det rullade på i ganska fin takt, en bit över 5 min/km inkl. drickapauser var 20 min. Passerade maran på 3:45 tim.

21 dgr kvar: Tävlingspremiär Spring Cross

2011-05-07T17:33:00.004+02:00

Tävlingspremiären avklarad.
Lite sent kan man tycka. Förra året var premiären Två sjöar runt med 76 dgr kvar...

Hur gick det då?
Dagens race var 12 km terräng i finmarkerna på Norra Djurgården. Jag har inte bestämt om det gick skit eller helt ok.

Resultatet:
Plats 47, tid 51.40, pace 4.19 min/km.

Plats: Det var ju inte bra, men ganska ointressant.
Tiden och pacen: Det sämsta jag gjort... Som jämförelse kan nämnas att hastigheten på15 km i Central Park i slutet av mars förra året var 3.46 min/km. Fan. Trodde inte att det var så illa.

Det finns dock ett par förmildrande omständigheter
1) Terrängen - elljusspårunderlag svarar sämre än asfalt.
2) Veckans träning - 35km distans med ryggsäck i torsdag och sprintintervaller (10 x 50 m) igår gjorde att benen var både stela och stumma innan jag ens hade startat.

Sen kan drinkarna på Rival igår kväll vid midnatt inte kan räknas som bästa möjliga uppladdning...

23 dgr kvar: Testlöpning av marabanan på söndag 8 maj

2011-05-05T14:16:00.002+02:00

Nu är det dags igen.
På söndag tänkte jag jogga runt marabanan.
Alla som är sugna är välkomna att haka på.
Förra året gick det i ca 5 min/km-tempo. Det är helt ok att springa en del av banan. Men däremot är det obligatoriskt med kaffestopp på Dramatentrappan (efter ca 29 km).

Lägg in en kommentar om ni kommer eller bara vill bortförklara er med skoskav, spricka i tummen eller att ni måste vara hemma och klappa katten.

38 dgr kvar: Test av max och racepace

2011-04-20T20:05:00.000+02:00

Eftersom jag blev så satans inspirerad av någon outgrundlig anledning körde jag test idag.

Det blev ett nytt marathon-tävlings-prestationsorienterat test:
1) 10 min uppvärmning (5 min 10 km/tim, 3 min 11 km/tim, 2 min 12 km/tim)
2) 20 min på tävlingsfart (i mitt fall 4,06 vilket ger ca 2:52:59 - fast det blev 14,5 km/tim pga löpbandets inställning)
3) 5 min promenad
4) Stegrat max

Det som egentligen spelar roll är ju prestationen i tävlingsfart. En gammal klassisk schematisk bild säger att uthållighetsprestationen är beroende av maximalt syreupptag (VO2max), tröskel (hastighet och VO2 vid löphastighet) och löpekonomi.

Då är det ju rimligt att testa alla och försöka förbättra alla fram till maran. Dessutom spelar ju energiutgift och -intag roll så vi lägger till det också.

Dagens resultat
Max syreupptag: 4,71 L/min (exakt samma som allra första testet 2 dec 2009)
Testvärde: 55,1 ml/kg/min
Maxpuls: 176 bpm
Kommentar: Ja... Bättre än jag trodde, men ganska risigt ändå.

Tröskel: Ca 14,5 km/tim. Jag körde ju bara på den farten idag, vilket gav ett RQ på 0,98 och stadigt laktat på 4,2-4,3 mmol på hela testet, men en hjärtfrekvens på ca 167 bpm.
Kommentar: Rejält mycket bättre än jag hoppats på! Utom pulsen, kanske. Kan givetvis inte hålla den här farten på en hel mara i dagsläget, men det finns fortfarande en liten möjlighet att träna tillräckligt för att nå målet.

Löpekonomi: 198 ml O2/kg/km, vilket ger en syreåtgång på 16,9 L/km, vilket med dagens RQ ger en energiutgift på 84,9 kcal/km.
Totalt krävs då 3583 kcal för maran, varav 93,6 % hämtas från kolhydrater. Då krävs 838 g kolhydrater under loppet.
Kommentar: Det går inte!
Min löpekonomi är bra. Inget snack om det. Normaltränade motionslöpare hamnar nog runt 250 ml/kg/km och "världsrekordet" ligger strax under 160 ml/kg/km. Men att få fram 838 g kolhydrater från glykogen i lever och muskler samt intag under loppet funkar inte. Jag måste helt enkelt förbättra fettförbränningen i tävlingsfart. Dessutom kan jag ju sänka kroppsvikt och kanske ytterligare förbättra löpekonomin.

38 dgr kvar: Löplusten är tillbaka!

2011-04-20T11:23:00.002+02:00

Klockan 10:08 kom löplusten tillbaka! Kanske t.o.m. 10:07...
Klockan 10.15 var ju ute och joggade. Typ 7,5 km blev det.
Riktigt taggad!
För första gången sedan maran förra året...

58 dgr kvar: Eller egentligen är det 219 dgr kvar!

2011-03-31T21:54:00.003+02:00

Bilden är väl sådär, men key word är "Accepted". Anmälan accepterad på kvaltid till New York Marathon 2011. Gött!

Idag blev det 7,5 km löpning till labbet på 34 min (drygt 4:30-tempo). Gröna skorna rullar på fint.
Invägning på 82,8 kg. Också bra. Faktiskt bättre än väntat.
Torsdag = skumpagne. Nice!
Imorgon går flyget till Florens. Prognosen talar om strålande sol och 23 grader i skuggan. Top notch!

Det går bra nu. Kompis, det går bra nu!

59 dgr kvar: Nya skor

2011-03-30T22:57:00.004+02:00

Provade mina nya Adidas Pro 4 green för första gången idag. Fick dom i disputationspresent av Multi-Mike & Helena Lindnord. Dock var dom i storlek 44,5 vilket blev direkt löjligt på mina bebisfötter. Stort tack till Runners' Store på Vasagatan om gick med på att byta dem till rätt size. Trots att jag inte hade kvitto eller nåt!

Joggade hem från labbet (7,5 km) på 33 min (= 4.24-tempo). Skorna satt klockrent. 163 g ska dom väga. Lugnt, lätt och fint. Det tar sig.

60 dgr kvar: Dr Mattsson räddad i sista stund från ännu en 0 vecka

2011-03-29T19:56:00.003+02:00

Sådärja!
Nu är man doktor då. I fredags blev jag grillad i tre timmar och femton minuter innan opponent och betygskommittén var nöjda. Lite punchig i huvudet på slutet.

Sen var det våffellunch och disputationsmiddag. Riktigt trevligt. Tack till alla som var med!

Att jag är klar med forskarutbildningen/doktorerandet betyder att jag får mer tid till träning.
Yeeah!
Dock höll förra veckan på att bli ännu en noll-vecka. Räddades av en milrunda i söndags. Det gick i 4:30-tempo och det var tungt. Riktigt riktigt tungt.
Vi får se om sömn, vila och ordentligt med mat kan ge några snabba framsteg.

Idag var det dubbla radiointervjuer. Först med Martin Marhlo på Radiosporten som gjorde ett inslag om multisportforskningen. Oklart när det sänds.
Sen i Epstein i P1. Jag pratade med Louise Epstein om skillnader mellan män och kvinnors fysiska förmåga. anledningen var att TV-programmet "Mästarnas mästare" hade säsongspremiär i söndags och Hanna Ljungberg och Evy Palm imponerade. Det går att lyssna på programmet typ en månad.

67 dgr kvar: 0 vecka, konferens och disputation

2011-03-22T09:34:00.003+01:00

Jaha... Inte en meter sprungen förra veckan. Inte enligt plan men andra grejer fick gå före.
Disputation till exempel. Fredag 25 mars kl. 9 i GIH:s aula ska jag försvara fyra års forskning. Eller uttryckt tydligare: Nu är jag snart klar efter 24 år i skolan.
Välkomna.

För att inte bli sysslolös såg jag till att fixa en halvdagskonferens dagen före, dvs. torsdag 24 mars kl 15-19.
Professorer Ekblom, Sahlin, Kadi, George (Liverpool, England) och Tabata (Japan) ställer upp och håller anföranden om forskning kring multisport och uthållighetsträning. Dessutom ska Multi-Mike Lindnord snacka lite om hur han har haft nytta av forskningen. Kan bli riktigt trevligt.
Program.

76 dgr kvar: Jag älskar mina skor!

2011-03-13T22:11:00.004+01:00

Var inte direkt sugen på att gå ut idag. Kände att jag behövde lite motivation så jag snörade på mig streaksen för första gången i år. Jag springer inte riktigt tillräckligt bra för att använda dem än, men i alla fall.
Vilken dj-la skillnad!
Lätta skor och ingen ryggsäck. Trots att omgivningen såg ut som en polsk industristad var känslan hela tiden att Kalifornien med sol, värme, vågskvalp och kortbyxor väntade runt nästa hörn.

På Centrum för Idrottsforsknings hemsida finns det en liten notering om "barfota"-löpning med viss hänvisning till forskaren Toni Arndt.

Sprang hem i fredags (7,5 km) och dagens runda (9 km) gör att jag landar på en veckosumma av 34,5 km. Tanken är att öka totalen med en mil i veckan.

Jämfört med förra året, är målet fram till Stockholmsmaran:
* Samma syreupptag
* Nåt kilo lättare
* Fler meter löpta

78 dgr kvar: Såå mycket bättre

2011-03-11T10:58:00.002+01:00

Jogg till labbet. Med omväg. 10,5 km.
Rundan finns utritad här.
Typ en timme tog det. Dagens vikt 85 kg + 5 kg ryggsäck.
Bättre löpning idag. Lite mer pråmlik. Höger sida stelare.

79 dgr kvar: Seg löpning & positiv invägning

2011-03-10T10:12:00.002+01:00

Förmiddagslöpning till labbet. Kortast möjliga väg = ca 7,5 km.
Det var dj-ligt segt!
Löpningen var nog egentligen mest lufsjogg. En massa kläder, trångt i kroppen, halt och med ont i fötter och lår.
Fast det är väl bäst att börja nån gång...

Invägningen däremot var oväntat positiv. 83,6 kg.
Målet är att kapa drygt 3 kg av det tills det är dags för maran, vilket skulle vara lägre (=bättre) än förra året.

80 dgr kvar: Semlor till frukost

2011-03-09T09:06:00.001+01:00

Man vill ju inte späka sig.

83 dgr kvar: Dé'é ju ingenting!

2011-03-06T20:44:00.004+01:00

Öhh... min tid i bubblan har gjort att tiden fram till maran försvunnit!

Re-cap över min löpträning i år:
V.1: 0 km
V.2: 0 km
V.3: 0 km
V.4: 0 km
V.5: 0 km
V.6: 0 km
V.7: 0 km + 1 tim innebandy med GIH-personalen
V.8: 0 km + innebandy
Totalt 0 km på 8 veckor...

Men den här veckan blev det rivstart!
V.9: 23 km + innebandy. 2 x 7,5 km transportlöpning i torsdag och 8 km isjoggning med Nisse idag.
Har ont i låren. De har inte tagit emot min kroppsvikt på så dj-la länge att de inte pallar sånt här längre.

Målet för Stockholmmaran i år är ändå att springa under 2.55...

84 dgr kvar: Dom kallar mig Koma

2011-03-05T18:42:00.006+01:00

och det kanske kan vara rimligt.
Lazarus, är ett annat smeknamn som har yttrats vid ett flertal tillfällen för att beskriva min närvaro.
Men, ryktet om min död är kraftigt överdrivet, som Mark Twain sa och Steve Jobs också använde.

Det senaste inlägget skrevs förra årets sista dag. Sedan dess har det varit lite trångt... 80 timmars arbete per vecka i två månader. Inte mycket till träning över huvud taget.

Men nu är den i alla fall klar. Avhandlingen!

Försvaras offentligt kl. 9.00 den 25 mars i GIH:s aula. Den som tycker det låter kul att se mig slaktas och grillas av en influgen brittisk professor är välkommen.

148 dgr kvar: Allt e förstört!

2010-12-31T13:56:00.002+01:00

Längdskidor och squash är inte optimalt om man ska plocka bort all kroppsmassa som inte är direkt nödvändig för löpning. Och det är sånt som jag spenderat ledig tid med under mellandagarna. Precis som förra året kan dessa dagar kortfattat beskrivas med "blandade aktiviteter".

Det är möjligt att en och en halv månads stress, träningstorka och sittande med näsan i dataskärmar också har bidragit till att årets sista invägning landade på 84,6 kg. Vem är plutten nu, Nisse?

Pallrade mig i alla fall ut på en 50min-löprunda under årets sista skälvande timmar.
Good for me!

För övrigt ett sjukt märkligt uttryck. Enligt Svenska Akademiens ordbok:
[SKÄLVA.v .a.α]
α) i uttr. skälva (in)för (förr äv. åt) ngn l. ngt, pregnant: darra av (äv. allmännare: hysa) skräck l. rädsla (in)för ngn l. ngt. PPGOTHUS Und. A 4 a (1590). (Lat.) Attremo .. (sv.) Darra och skälffua ååt någhon. Linc. H 2 b (1640). Påfwens .. stadgar och beslut, för hwilka wi tilförene skulfwo och darrade. BORG Luther 2: 671 (1753). Darrande satt Kung Fjalar åter, / Gudabekämparn skalf för ett värnlöst barn. RUNEBERG (SVS) 3: 270 (1844). STRINDBERG Dam. 151 (1898: inför).

Det är väl ingen som är rädd för att året tar slut?
Imorgon kommer rapport över 2010 och planer inför 2011.
Ha, ha, det här är dagen då ni alla skriver (nästan) lika mycket listor som jag.

Njut av skumpan!
Gott nytt år!

151 dgr kvar: Jag sprang!

2010-12-28T11:34:00.004+01:00

Tro det eller ej, men jag sprang faktiskt!
Inte idag och inte igår. Inte på julafton heller, vilket annars brukar vara en tradition.
Jag joggade till labbet tisdag den 21 december. Mer som stresshantering än riktig träning. Dessutom kan jag meddela att det inte är trångt på Åstabron kl 05.40 på kalla snöiga vardagsmorgnar.

Tog jullov 23-25 december. Grymt skönt. Lyckades få ordning på disputationsansökan och alla påskrifter på den (handledare, prefekter, studierektor, m.fl.) den 22 dec så det kändes som att jag var värd lite ledigt.

161 dgr kvar: Inte mycket till livspussel

2010-12-18T14:21:00.002+01:00

Det är inte så mycket pusslande nu.
Ingen träning.
Angående familjen så går jag innan barnet vaknar och kommer hem efter att hon har somnat.
Skrivandet går i alla fram framåt.
Och en liten positiv del är att det är obligatorikt att lyssna på musik vid all typ av skrivande. Hittar en del nytt och återupptäcker en massa gammalt.
Dagens favorit är Oasis "Bonehead's Bank Holiday" (finns endast utgiven på vinylupplagan av "What's the Story...").

Men nu får allt annat pausa!
"Du gamla du fria" ljuder från TV:n.
Handbollsdamerna ska lira EM-semi mot Rumänien. Stort!
Men det är definitivt ingen önskemotståndare. Statistisk sett vinner Sverige bara en gång på fem. Och Sverige har bara vunnit två gånger de senaste tio åren...
Tror och hoppas dock att det här blir en av de enstaka vinsterna!

Heja heja!
Grubbström plockar första bollen och Viberg sätter 1-0.
Grym start.
Yes!

164 dgr kvar: Lite kul och lite aggro

2010-12-15T17:45:00.003+01:00

Det närmaste jag kommer träning är att peka med hela handen och gapa för full hals. Igår kväll på ett helt handbollslag så att de skulle göra fler armhävningar. Imorse skrek jag snarare "Hoppa! Högre! Mer!" till en enskild stackare.

I och för sig så cyklar jag lite. För den som missat det så är det snö ute. På vägarna också. Nu har snön skyfflats undan och ett istäcke brett ut sig över nejderna.
Idag gjorde jag två piruetter.
Den första direkt på morgonen i det skumma 06:30-ish ljuset. Jag fick sladd på en isfläck och gjorde en regelrätt 180-gradare och fortsatte rulla bakåt. Mitt framför busshållpatsen!
På väg hem från labbet passerade jag spårvagnspåren vid Nybroplan. Eller framhjulet passerade. Bakhjulet följde med spåret, för att sedan fortsätta upp i luften. Jag gjorde en "skalbagge-på-rygg" på övergångsstället.

Det är kul att cykla!

Aggro-känslan gäller en tidskrift.
För ett tag sen hörde en (av få) löpartidning(ar) av sig och ville också publicera artikeln jag skrev om "Maran under 2 timmar" åt Idrott & Kunskap. Visst, det går väl bra, tänkte jag.

Nu fick jag ett mail från redaktören som började:
"Hej Mikael,
Jag har textredigerat din artikel och har ett par kortare frågor, som du kan svara på i detta mail."

Frågorna var helt rimliga, men textraden "Jag har textredigerat din artikel" innebar att varannat stycke var omformulerat. Det handlade om synonymer och platta/utslätade uttryck. Inget stort, men mycket. Och irriterande.

Inget "Jag skulle vilja ändra lite i din text för att passa bättre i tidningens mall", inget "Är det OK att jag...", inget "Skulle du kunna omformulera det stycket eftersom det är svårt att första..."
Bara ett "Jag har textredigerat din artikel".
Så gör man bara inte.

Jag svarade i ett mail att det inte var OK att ändra i texten om det inte var direkta fakta-, stav- eller syftningsfel eftersom det redan var ett publicerat arbete. Notera att den orginalformatet forutom Word och min egen kontroll även gått genom Idrott & Kunskaps journalist, redaktör och redigerare.

Ett par timmar senare fick jag följande svar:
"Artikeln hade många oklara syftningar och en del direkta felsyftningar och lämnade mycket huvudbry. Nu är den klar och tydlig."

[Följande stycke är censurerat av bloggarens aggro-kontroll (ungefär samma som alkolås...), men innehöll kommentarer som "Jag vet, jag tar en publicerad artikel som jag inte äger, inte betalat för, och inte står som författare av och så skriver jag om lite" och aggro-klassikern "Men skriv själv då, för i h-e!"]

Slutsats: Det blir nog ingen artikel i den tidningen. Någonsin.

Nu börjar det!
Sverige-Ungern i avgörande match om vilka som går till semifinal i EM.

Yes! Boson gjorde precis 1-1.
Vore så sjukt smutt om de tog en pinne idag.
Heja heja!

168 dgr kvar: Nä, nu dj-lar!

2010-12-11T17:01:00.005+01:00

Asså, det gäller inte träningen. Det gäller avhandlingsskrivandet.
Kört iväg familjen, stängt av mobilen och bommat för dörren. Här ska skrivas!

Kaffekvarnen fylld med espressobönor, laptopen diskrensad och Beatles Abbey Road på repeat på vinylspelaren.

Nu kan inget gå fel!

Artikeln jag ska snickra klart innan måndag morgon heter "No evidence of cardiac fatigue in tissue velocity curves at rest after 6 days of ultra-endurance exercise" och det var dom här resultaten som tidigare presenterades på kardiologi(hjärta)konferens i Stockholm och som omnändes i Science Daily.

169 dgr kvar: Dansa på gränsen

2010-12-10T01:25:00.000+01:00

Eller dansa och dansa... snarare hasa runt i tofflorna.
Men "på gränsen" var sant.
Min personliga diagnos är att väckarklockan har stått på 4:nånting alldeles för många dagar den senaste tiden.
Trots dagens sovmorgon till sju snurrade det bra i huvudet.
Pressade in 45 min personalinnebandy så att jag skulle få röra lite på mig. Gick sådär. Höll på att svimma då också.
Avslutade fredagsundervisningen med 3 timmar (13-16) humanfysiologi för lärarstudenter. Grattis. Alla får extra!

Den här bilden får man upp om man googlar på "slut som människa". Mycket passande.

Nu ska jag sova i soffan med handbollen som bakgrundsljud.
Sverige - Holland.
Det ser jag fram emot.

172 dgr kvar: Tabata-intervaller

2010-12-07T20:12:00.002+01:00

Fortsatt exakt ingen träning.
Men idag var jag riktigt sugen på att springa!
Avstod pga. sjukligheten. Mycket moget.

Eller faktiskt... Jag tränade igår. Eller, inte tränade, men i alla fall kastade medicinboll med en skadad handbollsspelare. Känns lite i axlarna idag.
Om hon kan lyfta armarna högre än naveln så blir jag grymt förvånad.

När jag väl kommer igång kanske Tabata-intervaller kan va' nå't?
En av artiklarna jag skrev om hur intervallerna blev till (i Idrott & Kunskap nr 5, 2010) går att ladda ned från GIH:s publikationssida.

För övrigt gläds jag åt att handbollsdamerna spöade Tyskland i EM. Vackert!
Nu är det betydligt större chans att nå en topp-8-placering (= få OS-kvala).

Gästinlägg: Cyklisten Fredrik Edin

2010-12-04T10:02:00.006+01:00

Fredrik Edin började tävlingscykla så sent som på hösten 2007, och han kallas ibland "Seglar'n" på grund av sin bakgrund, men det hindrade honom inte från att prestera i Sverigetopp redan 2008. Han radade direkt upp topp 10-placeringar i både XC-cupen och långloppscupen.

Samarbetet startade för ca ett år sedan. Av vilken anledning ville du ha stöd/hjälp/tips?

Jag studerade på tränarlinjen på GIH och gjorde mitt examensarbete på Åstrandslabbet [i Björn Ekbloms forskningsgrupp] då jag träffade Micke. Vi tyckte väl båda att det var intressant och se vilket resultat man kunde uppnå om man försökte optimera träningen.
Tyvärr tog skolan och extrajobbet extremt mycket tid och energi, men desto viktigare att ha en struktur i träningen för att kunna prestera. Hela miljön på Åstrandlabbet, kunskapen som fanns i väggarna och Mikaels och hans kollegors kunskap gjorde det högintressant iaf från min sida att få till ett samarbete.

Vad visste och tänkte du om din träning innan dess?

Är nu klar med min kandidat (3år) på tränarlinjen på GIH och kände väl att jag hade ganska bra koll på träning och prestation även innan vårat samarbete.
Dock lärde jag mig redan ganska tidigt på skolan att ju längre tiden gick desto mindre kunde jag. Man blir aldrig fullärd. Det var därför jag sökte mig till Ekbloms grupp på Åstrandslabbet för att få möjlighet att fördjupa mina kunskaper inom träning och prestationsutveckling.

Är det någon skillnad i din träning nu mot tidigare?

Ja. En helt annan professionell inriktning har det blivit i och med att träningen är styrd (eller tänkt att vara styrd) efter saker som går att mäta. Varje pass har en uppgift och fyller ett speciellt syfte som tillsammans blir till träningsblock som långsamt men säkert verkligen utvecklar prestationen.

Har du lärt dig någonting om dig själv och din prestationsförmåga?

Det går alltid att ta i lite till.

Du har ju inte haft en perfekt säsong, men ändå nått goda resultat. Vilka var huvudmålen, och hur skulle du sammanfatta säsongen?

Huvudmålen har varit SM i XC (den olympiska disciplinen av mountainbike) och SM i Marathon (en längre distans inom mtb, som Cykelvasan och Långloppscupen).
Det har varit extremt mentalt påfrestande med skolan och jobbet så varje tävling och träning har blivit en slags återhämtning eller rekreation som laddat batterierna för en ny arbetsvecka.
Säsongen ur ett resultatperspektiv och prestationsperspektiv har varit klart över förväntan. Med en försäsong och grundträning som bestått av transportcykling och två stycken VO2 intervaller i veckan är det helt ok med en 4:e respektive 3:e plats på vaddera SM [vilket är ett klart steg framåt från 2009 då det blev 5:e plats på XC SM och 6:e plats på marathon SM]. Dessutom blev jag 3a totalt i både Sverigecupen och Långloppscupen.

Vilken är det värsta passet du fått köra?

Första Mima intervallen (Mikael Mattssons heliga formel över vad jag egentligen borde klara av att köra VO2 intervaller på). Hjärtat slog dubbelvolter efter varje pass.

Och vilket tycker du har gett bäst resultat?

Eftersom jag nästan bara kört intervaller så får jag väl säga det. Varje tävling över timmen har varit riktigt intressant eftersom distansträningen har varit i det närmaste obefintlig.

Vad är nästa stora mål/steg i utvecklingen?

Göra och följa ett superträningsschema..:)
Till våren (v 7-9) åker jag till Cypern och kör Sunshine Cup kombinerat med träningsläger. Kommer även köra två Världscuper i maj som skall bli riktigt spännande. 2011 blir det mycket tävlingar i Sverige och försöker delta i så många som möjligt. Svenska mästerskap, Långloppscupen och Cykelvasan står också högt upp på prioriteringarna.
Härnäst avslutas Cyclocrosscupen som har varit jätte rolig att köra [där det blev ytterligare ett SM-brons som tidigare rapporterats].
Kommer även försöka utveckla min enhjulingscykling, samt lära mig cykla på bakhjulet.

Lycka till!

177 dgr kvar: Test? Nope...

2010-12-02T19:38:00.002+01:00

Idag är det ett år sedan första testet i projektet.
Tanken var att jag skulle göra exakt samma "invägning" idag.
Men så blev det inte.
Inte på grund av att jag är otränad och i ytterst tveksam form. Nej, det hade bara blivit ett bra utgångstest inför årets utmaning.
Anledningen till inställt test är att jag är krasslig. Halsen spökar och näsan snorar.
Dessutom är keff-hjärtat väldigt tveksamt till tvåsiffriga minusgrader.
Örjan kände på den orytmiska galoppen med kommentaren: "Men det lugnar sig sen, va?"

178 dgr kvar: "Vad vet vi idag om konditionsträning?"

2010-12-01T14:37:00.003+01:00

Många "Skärp dig!" så här års...
Ja, ja, det är väl bara att bita ihop. "Suck it up!" som Jason skulle ha sagt.

Eftersom jag inte tränar har jag inget att rapportera. Men jag kan hänvisa till en artikel jag har skrivit om konditionsträning:

Den skrevs för "Svensk Idrottsforskning" och går att ladda ned från GIH:s publikationsdatabas.

Save the date: 25 mars

2010-11-30T18:54:00.002+01:00

Ok, nu är det fastslaget.
Min disputation är bokad till 25 mars 2011.
Brittisk professor inhyrd för att ifrågasätta fem års arbete och slit.

Disputationen är det offentliga försvaret av avhandlingen och det sista steget innan man är klar och examinerad som doktor (PhD).
Här i Sverige går disputationen till så att opponenten ger en bredare presentation över forskningsområdet, varefter respondenten (jag i det här fallet) presenterar själva avhandlingen och dess delarbeten.
Därefter följer huvudattraktionen som är att opponenten (som lusläst avhandlingen) inspekterar och ställer respondenten till svars för allt som står skrivet.

Inspektionsprocessen genomförs med frågor, diskussion och konversation mellan opponenten och respondenten.

Nåt geni har beskrivet det hela som "en konversation som pågår tills blod droppar ut respondentens öron".

182 dgr kvar: Anti-Tao...

2010-11-27T18:21:00.003+01:00

Jag hade sovmorgon förra torsdagen. Till 06:20.
Den här veckan försov jag mig nästan två timmar! Och vaknade 06:45...
Det ger en liten hint om arbetsbelastningen för tillfället. Därav bristen på blogguppdateringar.

Träningsbelastning: Nej.

Sinnesstämning: Apatisk-aggressiv.
Det betyder att jag inte bryr mig, men är j-ligt arg över allt.
Inte att förväxla med den vanligare diagnosen passivt-aggressiv där man håller inne på ilskan tills det exploderar. Inte jag inte. Här smäller det mest hela tiden.

Grattis Fredrik, grattis Emma, och grattis Linnea

2010-11-14T14:58:00.006+01:00

Idag tänkte jag gratulera adepter - en idrott och två forskning.

Vi börjar med Fredrik Edin som igår knep årets andra SM-brons. Den här gången i cyclocross. Det måste räknas som bra timing att första gången på pallen är på SM!

Foto: Pontus Johansson.

På toppen står proffset Emil Lindgren, till vänster tvåan Jens Westergren (som vunnit de två senaste åren) och till höger stoltserar Fredrik med en välförtjänt blomsterkvast.
Han har fått lite hjälp med träningsupplägg under hela säsongen, och som utlovats tidigare kommer han att få berätta mer själv i ett intervju-gästinlägg på bloggen.

Dagens andra grattis går till Emma Wichardt som har fått sin första accepterade/publicerade vetenskapliga artikel. Det omnämndes mycket kort i det inlägget "Kompis, det går bra nu".
Det är Emmas examensarbete som omarbetats till en artikel med titeln "Rhabdomyolysis/myoglobinemia and NSAID during 48-hours ultra-endurance exercise (adventure racing)". Publiceras så småningom i European Journal of Applied Physiology.
Huvudfynden i arbetet är att muskelnedbrytningen under multisport minskar om man knaprar NSAID (anti-inflammatoriska läkemedel, t.ex. Voltaren), men samtidigt har de som äter medicin sämre tävlingsprestation (= längre totaltid).
Det var en ganska liten studie som behöver följas upp. Förhoppningsvis blir Emma doktorand på GIH och kan fortsätta sitt arbete.

Det tredje grattiset går till en annan examensarbetare i multisportprojektet - Linnea Wallberg. Även hennes examensarbete har skrivits om för att passa in i mallen för vetenskapliga artiklar och det blev i veckan accepterat för publicering i samma tidskrift, European Journal of Applied Physiology.
Linneas arbete heter "Plasma IL-6 concentration during ultra-endurance exercise" och vi visar att cytokinen IL-6 ökar som ett svar på arbetsintensitet snarare än hur länge man kör (i alla fall om man håller på över 12 timmar).

Precis som flera av våra andra arbeten så är det viktig information för alla som håller på med ultra-uthållighetsidrott.
Om det hade varit så att alla fysiologiska parametrar hade blivit "sämre och sämre" ju längre man håller på desto större risk hade det varit för att idrottsformen faktiskt är skadlig/farlig. Men nu ser vi snarare motsatsen.

Med de här två senaste arbetena så har fyra examensarbeten inom multisportprojektet blivit vetenskapliga artiklar. Det finns ett femte arbete som gjordes av Marie Nordin. Även det är nu i manusform. Marcus Borgenvik har omarbetat och gjort en del tillägg till Maries analyser.

Den som är intresserad av att läsa om forskningsprojektet "Physiology of Adventure Racing" hittar en del på den här sidan.

"Vad är det för fel på folk??"

2010-11-12T22:46:00.002+01:00

Enligt svägerskan är det ett vanligt förekommande uttryck från mig.
Det kan möjligen ligga någonting i att jag ibland är lite skeptiskt inställd till mänskligheten.

Idag ifrågasatte jag bland annat hur uppseendeväckande inkompetenta svenska järnvägsläggare är, och hur de 23 vilsna irrhönsen på Stockholms central kan ta mer plats än 35 miljoner Tokyobor.

Ett annat gäng som genomgående undvikit stående ovationer är RF och SOK.
Regeringen säger "Varsågoda, ni får en massa extrapengar. Men ni måste komma överens om hur de ska fördelas."
Fyra år senare har de inte lyckats varken samarbeta eller dela upp stålarna.
Nu verkar det ändå som om de har kommit överens om att kanske komma överens om den tjugoelfte kompromissen.
Duktiga idioter.
Medlargruppen som tillsatts har säkert inte kostat ett öre av pengarna som skulle gå till idrottarna...

Och den här Peter Jihde... Är det ingen annan som jobbar i TV?

200 dgr kvar... igår

2010-11-10T17:33:00.001+01:00

Igår var det 200 dagar kvar till Stockholm maraton 2011.
Jag tränade inte igår heller. Dessutom kaossnöade det.

Idag blev jag utkörd i snömodden av Karlstads-Carling.
Det blev en av standardrundorna, 14,1 km på andra varvet av marabanan. 4 dgr före årets mara pinnade jag runt på 58.15 min, men idag tog det 1 tim och 17 min.
Inte snabbt.
Tur att det finns tid kvar.

En positiv nyhet vara att fuskvikten (efter frukost och löppass) låg på 80,2 kg.

Det ska bli spännande att se vad ettårstestet visar. Invägning och hälsokontroll genomfördes 2 dec 2009 och det ska jag repetera även i år.

Game on!

2010-11-06T12:14:00.002+01:00

Eller egentligen är det väl "race on".
Nu har jag anmält mig till Stockholm Marathon 2011.
203 dagar kvar.
Gott om tid.
Det blir soffan idag.

Men det är egentligen inte målet för hela det här bloggprojektet.
Från dag 1 har siktet varit inställt på New York City Marathon 2011.
Ser redan nu fram emot det nå' djävulskt!

Imorgon är det dags för årets upplaga och då står ett gäng (typ nästan 40 000) lyckliga löpare på startlinjen på Staten Island vid Verrazano-Narrows Bridge.

Världsrekordhållaren Haile Gebrselassie får mycket mediatid och bär ett stort favorittryck. Oddset på vinst är bara 2,3 ggr pengarna.
På Runner's Worlds hemsida finns en intervju och liten trevlig reklamfilm om Haile Gebrselassie.

Jag tror inte att han vinner.
Det sägs att årets upplaga har det starkaste startfältet någonsin. Ett helt gäng med kompetenta kenyaner och nordafrikaner.

Japans hopp står till Arata Fujiwara. På meritlistan har han en vinst i Ottawa Marathon (med en liknande banaprofil som New York) på 2:09:34 i maj 2009.
Personbästa 2:08:40 från Tokyo marathon 2008.
Jag hoppas att det går bra men tror i ärlighetens namn att det kan bli både himmel och pannkaka. Bästa japanska placering i New York genom tiderna är sjätte av Kenjiro Jitsui år 1994, och det vore coolt om han slår.

Sydamerika har nog större chans att få ännu en vinst genom Marilson Gomes Dos Santos. Han har snabbheten kvar, årsbästa på 5000 m 13.34, och sprang på 2:08:46 i London tidgare i år. Dessutom passar han alldeles utmärkt för den lite speciella banan (kanske till skillnad från Haile som aldrig sprungit tidigare men bröt halvmaran i New York tidigare i år) bevisat genom vinster både 2006 och 2008.
Han är mitt tips!

Annars hejar jag mest på Jojje, och kanske lite på Runner's Claes. Vore ju kul om han kom runt.

Maran under två timmar

2010-11-05T12:06:00.003+01:00

Jag har skrivit ett gästinlägg till SvD-maratonbloggerskan Petra med titeln När görs första maran under två timmar?
Det är en kortvariant av en artikel med samma (eller liknande) namn som kommer i nästa nummer av Idrott & Kunskap som ges ut i dagarna.
Jag lovar att försöka länka till/lägga upp den också så småningom.

Kompis, det går bra nu!

2010-11-05T09:44:00.004+01:00

Jag har haft en helt overkligt bra vecka.

Det började redan med hemresan från Japan. De senaste åren har vi alltid haft problem att komma hem igen. Det har varit allt från askmoln och snökaos till två veckors försenat bagage.
Den här gången var det bara en tyfon som passerade på armlängds avstånd från flygplatsen, och det största problemet var att personalen i incheckningsdisken inte kunde checka in oss...
Men sen flöt det på.
20 timmars resa med en ettåring är ju potentiellt en "brinna-i-huvudet-upplevelse".

Kom hem och möttes av ett brev från Skattemyndigheten.
Ojdå.
Men de hade "mottagit och godtagit mina uppgifter". Bra där.

Handbollslaget (Spårvägen) vann veckans match med en boll och klättrade upp på tredje plats i tabellen, vilket är mycket bra med tanke på att de fick kvala sig kvar föra säsongen (hade inget med det att göra...)

Och som pricken över i låg Rocky 19 och väntade på hallmattan!

Veckan fortsatte med en accepterad artikel, och mitt första uppdrag som reviewer på ett vetenskapligt artikelmanus. Arbetet jag ska utvärdera handlar om ultrauthållighetslöpare.

Två positiva möten med olika forskningssamarbeten. Dels ett tvärvetenskapligt projekt med idrottspsykologen Göran Kenttä, och dels ett high-tech samarbete med professor Brodins grupp på KTH kring mätningar av hjärtats mekaniska arbete. Målet är att ytterligare klargöra om hjärtat tar stryk av multisport, eller egentligen bevisa att det inte är farligt.

Det ramlade in ett jobberbjudande från RF/Bosön. Kanske kan vara nåt. Ska ta ställning till det under de närmaste veckorna.

Och så är det klart med opponent till min disputation. Jag är mycket nöjd. Det kommer med all säkerhet att bli en tuff batalj. Jag lovar att presentera professorn i fråga i ett separat inlägg.

Eftersom jag inte själv skrivit nåt om forskning i de senaste inläggen hänvisar jag istället till dagens bloggtips. Det handlar om motstatsförhållandet mellan antioxidanter och träningsrespons. Bästa beviset för det är nog den här artikeln i tidskriften PNAS.

Välkommen hem...

2010-11-02T21:15:00.001+01:00

Måndagsmorgon
Strax före 7.
Cyklandes i vinterstass under regntyngda skyar på kolsvart blötmörk asfalt.

Granen på Skeppsbron har börjat byggas.
Julen är här.
Passerar Humlan i vass höstskrud.

Tillbaka till vardagen.
Välkommen hem till mörkret.

Bantnings-chock!

2010-11-01T07:58:00.002+01:00

Hemma efter en månad i Japan.
Vad visar vågen?
81,5 kg!
Det är 4,5 kg lägre än senaste invägningen och 1,5 kg lägre än racevikten på maran.
Imponerande om jag får säga det själv.

Hur har jag då gjort för att plocka de här sista kilona?

Basföda i Japan har varit ris. Mycket ris. Frukost (!), lunch och middag.
Ät det LCHF-fanatiker!

Eftersom det är 7 (eller 8) timmar tidsskillnad Sverige-Japan så blir ju biologiska klockan skev. Eftersom det har varit många lunchmöten, bjudmiddagar och oregelbunda arbetstider har måltiderna kommit lite huller om buller. Sena middagar, alltid efter 18 inte ovanligt efter 21. Inga mellanmål inlagda utan oftast tre mål om dagen. Toppat med chokladmoffning och alkohol.
Ät det strukturfascister och professor i mat- och måltidskunskap!

Men vad har jag gjort då?
Svaret är så oerhört enkelt. Ätit mindre. Helt enkelt eftersom portionerna är mindre i ett land där medelvikten för män är typ 65 kg.

Och så joggat lite.

Bocka av på listan

2010-10-31T09:55:00.000+01:00

Alla som känner mig vet att jag inte fungerar utan listor.
Dessutom har jag väldigt svårt att gå vidare i livet innan listan är avprickad och klar.
Måns (M) och Nisse (N) utnyttjade givetvis denna svag punkt och skickade varsin "att-göra-lista".

Nu är det dags att redovisa och bocka av uppgifterna:

(M) Bild på berget Fuji
- Nja... Ett försök.

(M) Nån teknisk makapär som är helt sjukt utflippad
- Måste bli godkänt!

(M) Sen får du gärna lägga till lite forsknings mumbo-jumbo för att krydda till det (jag tog fasta på det där med hög-intensiv kortvarig träning, det tyckte jag lät bra, SNABBT upp ur sängen, LYFTA barnet, SPRINGA till köket, VISPA ihop vällingen etc etc)
- Kazus vardagsmotionsintervaller räcker gott för att bocka av den.

(M) Räkneverk som tickar för varje japan som vill fotografera sig med någon i familjen rågblond
- Det blev inget räkneverk, men jag kom väl upp i tre-fyra, Mie nåt tiotal, och Stella nådde tresiffrigt. "Cavaii" var det första nya ord vi lärde oss på japanska. Betyder söt. Gissa vem de syftade på?

(M) Någonting på temat Karate!
&
(N) 1. Någon i familjen i en kimono (helst fröken Bottomtooth)

- Kombatant Bottomtooth strax före sista ronden.

(N) 2. Helst en video men minst en bild på när du full på saké skrålar "Big in Japan" med Alphaville på något kareoke-hak.
- Nej. Jag gör inte karaoke. Saké däremot fungerar alldeles utmärkt.

- En av flera middagar med professor Tabata. Han beställde (eller någon av undersåtarna) och jag skålade. Kampai! Det andra ord jag lärde mig... Ni ser ju själva hur dj-la ösiga vi är!

(N) 3. Direkt korrelerad till punkt två.
Svar på frågan, är du störst i Japan...dvs längst. Föreställer mig att din rågblonda kalufs svajar en halvmeter över alla andras huvuden på stadens gator?
- Check!

(M) Någon form av whiskyprovning - det är också bra för hjärtat

- Jag repeterar: Saké!

Det var allt.
Nu släpper vi rishattarna och gräver fram toppluvor och tumvantar.
Over and out.

Shopping och mat

2010-10-30T19:28:00.001+02:00

Efter ett (helt enligt egen utsago) väl utfört förvärv på universiteten förtjänade jag en shoppingdag i Tokyo.
Taskig timing dock. Tyfon 1014 passerar med sitt centrum stax utanför stan. Blåsigt var det. Regnade ordentligt också.
Det hindrade inte oss.

Jag gillar T-shirts och sneakers.
Man kan aldrig få för många T-shirts och sneakers.
Och så gillar jag att köpa inhemska märken.
Det blev några T-shirts från BAPE och ett par sneakers från (Onitsuka) Tiger

Och förutom shopping så fortsatte vi att utforska de ställen som listas i "Shibuya cafe"
Maten är bra här.
Någonting annat kan man inte säga.
Mie klagar dock på att japsarna är sämst på godis.

Den här väl tilltagna lunchlådan är köpt i ett bås på Kyotos centralstation (ca 80:-).
Som jämförelse kan sägas att man inte direkt kan gå in på sju-elvan vid Nybroplan och få en smaklig lunch i en liten låda...

Hur är det med burgarna då? undrar ni.
Jo, jag har precis som jag brukar försökt få tag på veggie-burgare lite nu och då. Har inte redovisat det lika frekvent som under senaste USA-vistelsen. Delvis beroende på att det inte varit lika bra.
Men det finns undantag. Vi hittade ett riktigt vattenhål (eller tidningen tipsade om).
Det heter "The Great Burger Tokyo" och hade superskön stämning med Johnny Cash ur högtalarna, egengjorda frites och bröd.
Min veddie-burgare längst bort. För ovanlighetens skull var det inget burgar-substitut utan bara färska grönsaker och sås mellan bröden. Extra plus för Cherry Coke:en.

Munskydd av medkänsla

2010-10-30T12:45:00.001+02:00

Man ser rätt många människor med munskydd här.

Först tänkte jag att de var rädda för baciller.
Men fick veta att det inte var huvudanledningen.
En anledning kan vara att de har allergier, men det är så klart vanligast på våren.
Istället så bär folk munskydd när de är förkylda. En solidarisk handling mot medmänniskorna så att inte de också ska bli smittade.
Mycket vackert!

Helgtips för stockholmare

2010-10-29T15:24:00.003+02:00

Alla som gillar cykling och har tid och lust kan bege sig till Kungsan på lördag för att kolla på cyclocross.

Det kommer att gå fort och vara intensivt runt runt en massa varv, och man ser nog cyklisterna typ hela tiden. Eliten startar kl 13 och kör ca en timme.

Det är femte deltävlingen i Merida CX cup 2010

Två labb-kändisar kommer att stå på startlinjen: Fredrik Edin (just nu 5:e plats i cupen) och Mikael S Flockhart (6:e plats i cupen).

För Fredrik har jag hjälp och styrt en hel del i träningsupplägget det senaste året. Han kommer inom kort att vara huvudpersonen i ett gästinlägg här på bloggen.

Micke frågade mig nån dag när han kände sig låg på kreativitet vad han skulle träna. Eftersom det var inför (den andra) tävlingssäsongen gav jag honom ett pass som jag tycker kanske är allra bäst för att "bli i form". De fick namnet "Mattssons dödsfyror".

Lycka till!

Hoppas många åskådare tar chansen att se på snabba killar.

Forskningsporr

2010-10-29T08:49:00.001+02:00

Ok, sitter ni ner svenska idrottsforskare? Håll i hatten och försök hålla byxorna torra.

Det har byggts en del fina testlabb i Sverige de senaste åren, och faktiskt ska GIH få en nybyggnad som ska stå klar till 200-årsjubiléet 2013.
Men om sanningen ska fram så blir lokalerna mindre än de vi har idag, och vi har på många sätt växt ur kostymen innan den är färdigt.

Så här sista dagen på min vistelse i Kyoto tänkte jag beskriva faciliteterna på Ritsumeikan University School of Sport and Health Science.
Man kan börja med att klargöra att det är lite skillnad.

Insitutionsbyggnaden har 6 våningar. Gå in på den här länken för att få en överblick och kolla på lite bilder.
Den är helt på japanska men klicka först på det övre alternativet på två följande slides, och då får du fram en skiss över byggnaden. Klicka på våningsplanen och sen på blåmarkerade rum för att se bilder.

Högst upp sitter professorerna. Om man räknar in docenter så är de 28 st, på ca 1000 stundeter.

Femte våningen är helt och hållet olika typer av biokemlabb. Om vi jämför med Åstrandlabb så är väl den totala bänkytan någonstans mellan fem och tio gånger så stor.

Fjärde våningen är 2 x "Rat rooms", plus olika "smålabb" (elektro-mekanik, sports engineering, biomekanik, idrottspsykologi).

Tredje våningen innehåller "vanliga" testlabb med all världens testmaskiner (biodex, löpband, cyklar, blodtrycksmätare, PWV-mätare, benpress, etc.).
Sen har våningsplanet ytterligare ett par toppar; först ett rum med direkt kalorimetrimätning. Du lever i rummet som vanligt (äter, tränar, sover) t.ex. ett dygn och mäter totala energiutgiften. Man kan t.ex. alltså jämföra effekten av olika träningsupplägg på metabolismen, inte bara under passet utan under mycket längre tid.

Bredvid detta rum finns två (!) normobara hypoxirum (syrebrist men med lyfttryck som på havsnivå).
De kallar det ena för testrummet och det andra för träningsrummet...

I en källare på GIH finns en tryckkammare så att man med hjälp av undertryck (vacum) kan skapa illusionen av hög höjd. Det är en ganska bökig procedur att hantera den typen av system. Här är det istället inflöde av kvävgas som gör att andelen syre blir lägre än normalt. Det betyder bl.a. att man bara öppnar dörren (som till ett kylrum) och går in. Dessutom slipper man en stor del av höghöjdsrelaterade problem, t.ex. huvudvärk.

Universitetets långdistanslöpare tränar två gånger i veckan i dessa "syrebristsrum".

Det finns även ett tredje rum som är ljudisolerat och till för att sova i lågt syrgastryck. Träningstudier är planerade enligt principen "träna lågt, sov högt".

Våning två är den tråkigaste. Administration och liknande.

På bottenplanet trycker de på igen.
Först ett styrketräningsrum, sen ett rörelseanalyslabb (det är två våningar i takhöjd, med en massa filmkameror längs väggar och tak, och kraftplattor i golvet).
Det fortsätter med en konferens-lounch och ett kök som används för nutritionsutbildningar.
I de sista rummen står en DEXA (kroppssammansättningsscanner) och en helkropps-MR-apparat och skräpar.

HELKROPPS-MR!
I alla sina studier mäter de numera allt från muskelvolym till förändringar i hjärnan med den.
De har t.o.m. börjat utveckla träningsredskap (helt utan magnetiska delar) så att försökspersonerna kan träna, t.ex. handgrip, under själva mätningarna.

Hur många svenska forskningslabb har alla de här grejerna inom en hissresas färd?

Big in Japan?

2010-10-28T18:12:00.000+02:00

Ja, hur är det med det där egentligen?

Informationen på hisskylten ger en tydlig hint.

Ingen fullvuxen man kan väga under 70 kg!

Nisse efterfrågade en bild med mitt huvud bland ett myller av andra.
Det här är så nära vi kommer.
Hela Rat room-kollegiet.

Det finns en bild där jag står upp, men jag känner att underbenslängd kanske räcker för att dra giltiga slutsatser.
Observera att bakre raden står på en bänk.

Biodex benstyrkemätning

2010-10-28T07:25:00.003+02:00

Blev testad i biodex styrkemaskin idag.
Både isometrisk (statisk) och isokinetisk (konstant hastighet) styrka för sträckning (extension) och böjning (flexion) i knäleden.
Styrka i framsida och baksida lår, helt enkelt.

Statisk extension (med ett ben) pressade jag upp i över 350 Nm. Det är bra.
Men däremot kom jag bara upp i 125 Nm i statisk flexion.
Det betyder att styrkan i baksidan bara är 35 % av framsidan (önskvärt är nog runt 67 %).
Katastrof!
Om jag hade varit en av mina egna adpeter så hade det blivit träning av baksidan omgående.
Så jag får väl leva som jag lär och nöta hamstringsträning i nov-dec...

Dessutom är jag långsam. News flash...
Även om förhållandet mellan baksida och framsida var bättre (55 %) isokinetiskt. Böjningen var bättre, 160 Nm, men sträckningen var lägre, 290 Nm.

Slutsats: Jag är skev.

Ordning, rättvist och ärligt

2010-10-27T02:30:00.004+02:00

Det är dagens sammanfattning av Japan och japanerna.
De är väldigt artiga och noggranna, och verkar ha små ritualer för nästan allting från brandmännen rörelsemönster till hur kassörskan i snabbköpet lämnar tillbaka pengar.
Det är för övrigt näst intill otänkbart att dricksa i Japan. Jag väntade inte på att få tillbaka 2 Yen (= 16 öre) på en restaurangnota och då följde servitrisen efter mig och frågade om jag inte vill ha växeln.

Det här med att vara ärlig med växel gäller även taxibilar. När vi lämnade herr och fru Tabata efter en middag propsades det på vi skulle åka taxi tillbaka till hotellet. Professorn hejdade en bil, lastade in våra grejer och instruerade chauffören. När vi var framme visade det sig att han även hade betalat taxin, med typ fyra gånger så mycket som resan kostade. Trots att vi inte hade någon aning om detta och att vi hade fundamentala kommunikationsproblem med chauffören gestikulerade han ivrigt och vi fick växel och kvitto. Allt i sin ordning.

Ett annat exempel är busshållplatsen.

Den här vyn möter mig när jag stegar mot hållplatsen. Ser ut som en helt vanlig ganska fullbelagd busshållplats i morgontrafik.

Men när busser kommer ser det ut så här

Alla reser sig som på kommando efter att ha sittköat. Jag har aldrig sett nån som tränger sig eller inte väntar vid sidan av kön.
När man går på tunnelbanan formar man två raka led, ett på vardera sida om dörrarna.

Bästa köpet

2010-10-24T16:49:00.003+02:00

Söndag = ledigt och familjedag.
Det här med turistande och shopping är nog inte mina bästa grenar.

Jag gillar inte guideböcker. Jag tycker alltid man hamnar på själlösa finpolerade och avtrubbade platser och restauranger.
Bästa sättet att uppleva en ny stad är med nån som bor där, som samtidigt råkar vara någon man känner bra. Nån som kan visa en de riktiga smultronställena.

Nu har ju inte vi det så här i Japan. Istället betar vi av en strid ström av turistattraktioner.
Om det inte hade varit för mitt överlägset bästa köp på den här resan! (
I och för sig genomfört för ett par veckor sen, men jag måste berätta om det ändå.
Räddaren i nöden är ett magasin. Helt på japanska. Man läser bakifrån och allting.

Det heter "Shibuya cafe" och listar 65 st smultronställescaféer i huvudstadsstadsdelen. Även om vi inte kan läsa ett ord så är tidningen fylld med kartor och bilder föreställande interiör, koppar, bakverk, och till och med personal.

Man kan helt enkelt välja ett café på vad som ser coolt eller smaskigt ut och ställa in kompassen. Som glasyr på muffinsen så kan man vara nästan säker på ekvation: bra och häftigt café = bra och häftigt område!

På tal om själlösa finpolerade och avtrubbade platser och restauranger så utökade jag min Starbucksmuggsamling med Kyotos bidrag. Riktigt bra. Hamnar helt klart topp tre.

Intervaller för fettförbränning

2010-10-24T03:57:00.004+02:00

Det har börjat ramla in ett par "skärp dig"-klickningar till inläggen. Eftersom systemet inte automatiskt skickar ett utförligt utvärderingsprotokoll så kan jag inte veta varför, eller hur, jag ska skärpa mig.
Kanske har det varit för mycket kulturantropologi och för lite forskning på bloggen.

Jag testar med ett rent forskningsinlägg med lokal anknytning.

Jag får lite då och då frågor om intervallträning bara är till för elitidrottare, med kommentaren att det är så hårt och jobbigt.
Men "intervallträning" betyder ju bara att träningspasset är uppdelat i flera omgångar istället för genomfört i en följd.

Kuzushige Goto ("Kazu") är associate professor (docent) på här Ritsumeikan universitetet. Han forskar bl.a. om fetmetabolism vid träning, och skrev för ett par år sedan artikeln "Enhancement of fat metabolism by repeated bouts of moderate endurance exercise."

Den som vill kan klicka på länken och läsa hela artikeln, men för andra skriver jag en kort sammanfattning.

Försökspersonerna utförde ett arbete som motsvarade 60 % av max syreupptag i 60 min. Vid ett tillfälle gjorde de arbetet i en följd och vid ett annat tillfälle delades arbetet upp i 2 x 30 min med 20 min paus. Det måste anses som en ganska lätt träning som näst intill alla kan klara av.

Under själva arbetet var det i stort sett ingen skillnad mellan arbetsformerna, men däremot hade intervallgruppen högre andel fettförbränning efter arbetet (77 % mot 56 % i andra gruppen). Skillnaden fanns delvis kvar (statistisk trend) även en timme efter att arbetet var klart.

En anledning kan vara att mängden fria fettsyror i blodet var högre, vilket betyder att blir lättare för musklerna att komma åt och använda fettet som bränsle.

Om man försöker sätta in resultatet i ett vardagspraktiskt sammanhang så skulle det betyda att det är bättre (för mängden fett som förbränts) att cykla 20 min till affären, gå runt och handla, och sen cykla sin 20 min hem igen - jämfört med att ta bilen till gymet och trampa 40 min på motionscykeln.

Skor av & skoluniform på

2010-10-22T15:43:00.005+02:00

Min uniform här är mörk kostym, eller åtminstone skjorta och slips. Alla affärsmän, tjänstemän och lärare verkar snöra på sig slipsen varje dag. Dräkt gäller för damerna.

Det kan bero på att de har skoluniform i Japan, men jag har inte klurat ut riktigt hur det funkar. Tror att det bara är grundskoleelever som behöver bära den. Universitetskidsen ser i alla fall ut som vilka slackers som helst.
Typ så här ser i alla fall uniformerna ut.

Jag hade kommit undan även om jag skippat slipsen och gått runt i en mer avslappnad klädedräkt, men däremot hade jag aldrig kunnat trotsa av-med-skorna-regeln.

Så här ser det ut när man stiger in på professor Tabatas kontor. Tofflor på!

Det känns faktiskt helt ok.
Nedan är ett annat trendigt toffelsällskap.

"Rat room " och genomtänkt detalj

2010-10-21T15:29:00.004+02:00

Det här är min arbetsplats under veckorna på Ritsumeikan. Bänkplatsen närmast i mittenraden på vänster sida.

"This is the rat room" sa professorn och skrattade när han släppte av mig.

Och så fortsätter toalettemat:

Notera den lilla skylten med kroken uppe till höger. Bilden på skylten föreställer ett paraply. Så att man kan hänga upp det fint, snyggt och städat när man utför sina behov.

Lite knasigt är det allt

2010-10-20T15:23:00.004+02:00

Jag har förundrats över att det egentligen inte känns som om att det är nån stor skillnad mellan Japan och Sverige.
Stad är stad.
Tunnelbana är tunnelbana.
Studenter är studenter.

Men vissa grejer här är lite skeva.
Ris till frukost är en.
Toaletterna en annan.

På vissa offentliga toaletter är det bara ett hål i golvet, men på de flesta ställen finns "vanliga" toalettstolar med uppvärmda sitsar och utrustade med ett sånt här armstöd.
"Powerful deodorizer" är min favorit.

Sen är det ju mycket folk.
Fast det blir aldrig trångt.
Det beror nog på att japanerna är mycket artiga och väldigt finurliga.
Bensinmackar till exempel. Pumparna står ju bara där och tar markyta.

Mycket effektivare att hänga upp dem i taket!

Japan har haft det tungt

2010-10-19T14:01:00.003+02:00

Det är stor skillnad mellan Tokyo och Kyoto.

Tokyo (bå bilden) känns som en superhäftig och cool storstad på gång.
Kyoto känns helt annorlunda. Mer slitet, skitigt och lågmält.

Givetvis finns det förklaringar till det.
Japan har haft deflation sedan början av 90-talet.
Från att år 1991 ha varit på enorm frammarsch och tippats vara förbi USA som världens största ekonomi år 2010 gick allting utför. Ordet krasch räcker inte för att beskriva hur illa det varit. Från det där tipset har USA dubblat sin ekonomi och är nu nästan tre gånger större än Japan, som har stått still. Värdet på japanska börsen är en fjärdedel av värdet 1989, och huspriserna är samma som 1983...
Tokyo sägs dock ha klarat sig mycket bättre än resten av landet.

Den som vill läsa mer om detta stickspår från livspussel, forskning och träning hittar en riktigt bra och intressant artikel i New York Times.

Mer jobb

2010-10-18T23:50:00.001+02:00

Eftersom jag inte har tillräckligt att göra så har jag lagt till lite mer jobb.
Annars kan det ju ta slut!
Det känns rimligt att "redovisa min uppdrag" på bloggen.

Förutom att skriva klart min avhandling, disputera, bli klar, klippa mig och skaffa mig ett hederligt jobb så fortsätter jag med att hjälpa en del folk med träningsupplägg. Multi-Mike fick svara på frågor i ett gästinlägg, och jag tänkte att jag skulle fortsätta och låta lite fler atleter redogöra för sina upplevelser.

Nytt uppdrag: Adjunkt (= lärare) på GIH på halvtid.

Nytt uppdrag: Fystränare för handboll - Spårvägen HF, elitserien damer. Spännande ungt lag med en riktigt bra tränartrojka. Laget fick kvala sig kvar i högsta serien förra året, men nu är målen högre.

Fortsatt uppdrag: Det verkar som att jag får fortsätta jobba som fystränare åt handbollslandslaget F92-93 även de kommande två åren.

Och så lite föredrag och skrivaruppdrag att krydda med.
* Som jag nämnde i nåt tidigare inlägg skriver jag på en artikel om maran under två timmar som ska till SvD-Petra och Idrott & Kunskap.
* Eftersom jag är och hälsar på Prof Tabata så har jag lovat Idrott & Kunskap att skriva en grej om det också. Dessutom blev jag kontaktad av Fitness Magazine som ville ha lite hjälp med att intervjua professorn till en artikel i deras tidning.
* 11 nov ska jag prata multisport i Göteborg för Idrottsmedicin Väst.
* 20 november ska jag prata konditionsträning på Friskisdagarna.

Sen är det jul och då ska jag sitta helt still och moffa sill och ischoklad!

Sayonara Tokyo. Konichiwa Kyoto!

2010-10-18T13:13:00.006+02:00

Lilla barn klättrade upp till fönstet på 14:e våningen och vinkade adjö till Tokyo.

Det var dags för ännu en emotsedd händelse.
Snabbtåget.
Shinkansen heter det, och tillryggalägger de närmare 50 milen mellan Tokyo och Kyoto, inkl. alla stopp, på 2 tim 18 min!
Det är så dj-la häftigt!
Och det blir bättre!
Känn på det här SJ: Mellan Tokyo och Osaka (en bit förbi Kyoto) går det ett tåg var 10:e minut. Och det är inga småmesar, utan skitlånga 16-vagnarståg som tar 1300 passagerare! Det är nästan 8000 kostymnissar som skjuts ut ur Tokyo per timme!
Punkligheten var (i snitt räknat på samtliga avgångar år 2003) inom 6 sekunder från angiven tid.

Vi anlände givetvis Kyoto på utsatt tid.
Ännu en högtidsdag avklarad.

Sen var det här med Måns lista.
Man kan se Mount Fuji rikigt bra från Shinkansen.
Vi hade till och med sett till så att vi hade platser på rätt sida av tåget.

Men så här såg det inte ut...
Med största sannolikhet missade jag berget på grund av ett icke ljudlöst barn.
Det här en bild på ett annat berg som kom lite före. Det är inte lika högt eller vackert men det hade den avgörande fördelen att barnet var förnöjt när vi passerade.

Three Wise Monkeys (and the fourth)

2010-10-17T14:16:00.003+02:00

Helg och turistande.
Jag är rent ut sagt lycklig över att ha sett "originalet" av Three Wise Monkeys. Aporna med händerna över respektive ögon, öron och mun brukar utläsas som ordstävet "see no evil, hear no evil, speak no evil".

Det sägs att detta är den äldsta avbildningen. Snideriet sitter ovanför ingången till nästan-templet Tōshō-gū vid staden Nikko, norr om Tokyo, och är karvat på 1600-talet. Som synes finns det flera "tavlor" (fem på framsidan och tre på högra gaveln). Och den kända är den andra från vänster.

På klassisk japanska lyder ordspråket ”mizaru, kikazaru, iwazaru". Wikipedia berättar att anledningen till att det är apor som fått illustrera är att ändelsen -zaru uttalas på samma sätt som ordet för apa.

Men sen är svenska Wiki ute och cyklar...
Det finns en fjärde apa, "Shizaru", som syftar på att man inte ska göra något ont. Den avbildas ofta med korslagda händer.
Wiki hävdar att detta är ett sentida påfund från turistnäringen.
Jag säger nja.
Om man tittar på mittentavlan, dvs den mest centrala...

...så är det en skön liten slackerapa som tar det lugnt under sin korkek, och inte gör ens en fluga förnär.
Så viktig att den fick en egen tavla!

Toppendag!

2010-10-14T14:30:00.006+02:00

Så där ja.
Nu faller det på plats.

Här åker man inte till labbet klädd hur som helst!

Hängde på National Institute of Health and Nutrition idag (det ligger för övrigt inne på Waseda universitetet - ni vet de snabba killarna som vann Izumi).
Diskuterade forskning, hälsoproblematik, kulturella skillnader, och löpning med Prof Tabata och Dr Miyachi. Jag fick en rundvandring och såg att de hade riktigt bra med maskiner och utrustning.

Och så blev jag utsatt för ett test. Eller egentligen mina artärer. Och mer exakt hur stela de är. Grundtanken är ju stelare desto sämre = högre risk för hjärt- kärlsjukdomar.
Jag var bra.
Hade artärer som en 20-åring (och det gick inte lägre ned).
Dr Miyachi visade glatt två av de senaste publikationerna där de använt maskinen. Den ena i tidskriften "Circulation" och den andra i "Hypertension"

För er som inte är införstådda med sån här forskningsmumbo-jumbo så är en enkel grundregel "Ju färre ord i titeln desto bättre tidskrift". Vidare gäller att ju bredare område titeln syftar desto bättre. Således, "Nature" = bra, "Science" = bra.

Sen fortsatte jag dagen med att skicka in en revision av ett manus som är tänkt att vara med i avhandlingen. Yes! Sånt ska firas!
Tidskrift? "Medicine and Science in Sport and Exercise"... Äh, kom igen! Jag jobbar på det.

Avslutade dagen iklädd Kimono, drickandes Japansk Whiskey, liggandes på rygg i sängen med laptopen på magen, och tittandes på MadMen.

Lite bättre och banrekord

2010-10-13T09:20:00.002+02:00

Igår sprang jag ännu en liten joggingtur.
Samma vända. Gick lite bättre.
Med nästan exakt samma ansträngning och stopptid vid rödlysen stannade klockan på 33 min.
För övrigt har det kommit fram varför alla Japaner stannar lydigt vid röd gubbe. Det är tydligen en gammal regel som säger att den som går mot rött är ansvarig för alla som går bakom - eftersom de bara går om nån börjat!

Hur gick det i Izumi Ekiden då?
Brett Larner på Japan Running News har skrivit en utförlig rapport.
Sammanfattningsvis kan sägas att Waseda vann på nytt banrekord. Den totala sträckan på 44,5 km avverkades på 2:10:05, vilket är en snitt km-tid på 2:55 min.
Nittai kom tvåa, distanserade med drygt 1 min, och 12 sek före trean Komazawa.
Ritsumeikan (dvs det universitet jag ska vara på härnäst) kom 12:a och Ivy League-killarna hamnade på 15:e plats, mer än 8 min efter Waseda.

Marathon med ryggsäck bland folk och röda gubbar

2010-10-11T15:20:00.003+02:00

Bevittnade ett märkligt arrangemang igår.

Det började med att vi såg en massa folk med nummerlappar. De såg ut att ta det ganska lugnt och behagligt, väntade fint vid övergångsställen och samsades med folket på gatan. Trodde de var på väg mot starten och följde efter. Promenerandes.

Sen såg vi den här killen som höll upp en handmålad A4-skylt och skrek och pekade. Pek-språkade lite med honom och kom fram till att vi befann oss mitt i en tävling. Den hette något i stil med Tokyo Yamakazi Marathon. Det var nog inte Yamakazi, men å andra sidan beskriver det upplägget ganska bra.
Vidare förstod jag att de hade sprungit 33,8 km och hade 8,4 kvar till målet på stadion.

De sprang med ryggsäckar och bar sitt eget vatten. De flesta hade gröna tröjor som det stod Tokyo marathon på. Jag drog slutsatsen att man fick den på riktiga maran i våras och körde lite återanvändning här.

De stannade verkligen och väntade på att lyset skulle slå om till grön gubbe - trots att det inte kom några bilar. Min favorit är ändå lirarn som passade på att ta upp mobilen och kolla lite!