Klippt mig och skaffat ett jobb

Tyckte att jag förtjänade lite bloggsemester efter NY-mara-projektets avslut. Så då tog jag det.

Men sen har det rullat på med bra fart.

För första gången i mitt liv har jag ett fast jobb med tillsvidareanställning i evigheten och chef och pensionsinbetalning och hela konkarongen. Jag är numer lektor i idrott med inriktning fysiologi vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm.

I måndags fick jag min första doktorand (är bi-handledare med "verkställande ansvar"). Doktorand anses i vissa kulturer vara ett finare namn för det politiskt inkorrekta uttrycket slav. Helt klart betyder en ny doktorand att multisport-/ultrauthållighetsprojektet kommer att pågå minst fyra år till.

I mitten av veckan släpptes mitt och Dr Larsens häfte om Pulsträning. Ska bli otroligt spännande att se hur det mottas av idrotts- och träningsfolk i landet. Den största nyheten är nog den mer individanpassade zonindelning som baseras på vilo-, tröskel och maxpuls.

I fredags kväll slet jag mig från TV-soffan och pallrade mig iväg till Stockholms stadshus för promoveringsceremoni i Blå Hallen och fin-middag i Gyllene Salen. Det var maffigt, gott och fisförnämt (bara en sån sak som att genrepa på att gå i trappa). Förutom rektor och andra höjdare från Karolinska medverkade även statsministern, fru Reinfeldt och minister Björklund, men trots alla toppar var ändå min hatt ohotad etta. Den gjorde sin fjärde promovering! Jag känner mig hedrad att följa på tre generationer av klanen Juhlin.

Det får vara allt för nu. Sitter med knackigt internet på ett tåg hem från Malmö. Fastnade i stormen och blev kvar ett halvt dygn extra i Skånemetropolen. Efter försök att fly staden med först flyg, sen tåg, sen omgruppering över natten och nytt försök med tåg är jag nu äntligen på väg. I och för sig står det still igen nu... Håll tummarna för att jag får återse huvudstaden!

NY marathon - dagen efter

Jaha... Det där blev ju lite av ett antiklimax. Mycket blandade känslor efter loppet.
Vädret var bra. Resan till starten funkade bra. Det fann dock ingen möjlighet att värma upp på grund av att man slussades sardintrångt fram till startlinjen med början drygt en timme före start.
Starten upp över stora bron gick lätt och fint och i skön medvind. Trots att det var den värsta uppförsbacken på hela banan låg jag ganska precis på den önskade hastigheten (6.34 min/mile), vilket ger 2.52 (om man klarar att hålla det hela vägen). Utför gick det sedan så klart mycket snabbare.
Brooklyn var riktigt coolt! Jag kunde banan eftersom jag sprang den delen i onsdags, det var tjockt med folk, mest locals, som hejade, tjoade och spelade musik.
Trots att jag hela tiden tänkte "ta det lugnt, ta inte i" gick det stadigt i ett tempo strax över 6.20 min/mile. Halvmaran passerades på ca 1.24. Kändes riktigt bra!

Från Queen över till Manhattan springer man över Queensboro Brigde. Jag hatar den bron!
Det gick så klart saktare men ändå ingen fara. Bilden här ovan är från korsningen 1st Ave /  90th St där supporterteamet hejade och Olof langade extradricka. Här gick det OK, och jag räknade ut att om jag bara höll 6.45 min/mile-tempo in i mål så skulle det bli bra.
Efter 30 km låg jag fortfarande mer än 30 sek före tidsschemat mot 2:52.
Vid ca 31 km däremot hängde jag över en betongsuggeavspärning vid sidan av gatan och vomiterade bort allt magsäcksinnehåll. Jag ackompanjerades av glada stereotypa amerikanska tillrop som "Hang in there!", "Keep goin', man!" Inte perfekt...
Fortsatte ändå in mot mål med keffhjärta och ett antal hulk-stopp.
Sista milen var kraftigt otrevlig.
Jag behöver väl knappast förtydliga att jag tappade lite i tempo.

Den här killen mår inte persika.

Jag hasade mig i mål på 2:59:19. Inte vad jag hade hoppats på men ändå under 3 tim.
Jag kom med nöd och näppe in bland de tusen bästa, 996 plats i herrklassen (sen var det ju några kvinnor före också). Lite anmärkningsvärt var att Isabellah Andersson var bästa svensk totalt på 2.28.29.
Min tid räckte till att bli 15:e svensk (tror jag, lite oklart eftersom ett par löpare före inte hade alla mellantider).

Efter målgång fortsatte jag på inslagen väg och tömde maginnehåll genom entrén. Det är en ordentligt lång väg som man slussas framåt efter målgång innan man får stanna och träffa familj och vänner. Så vid mina stopp kom de glada tillropen från funktionären. Nu var de av typen "Ar'uOKKeep going." "No more water for you!". Tack för hjälpen. Per Jonasson om in på typ samma tid så vi gjorde sällskap genom utslussning. Han skickade senare ett mess och undrade om jag mådde bättre med kommentaren "Du såg lite blek ut."
Till slut kom jag i alla fall ut och kunde byta om och lägga mig ned med benen i högläge. Tydligen hade folk gått förbi och både fotat och kommenterat "He looks kind of dead..."
Lite senare yttrade jag "Jag vill aldrig springa ett marathon igen." Varpå Olof snabbt inflikade, "men är inte du redan anmäld till Berlin?". Jo visst, serru.
På tunnelbaneresan hem mådde jag inte heller så bra. Whitney karaktäriserade min puls som "erratic", vilket på svenska betyder "oberäknelig, nyckfull, kringflackande, underlig".

Nu mår jag bättre och funderar på hur jag ska träna för att springa på 2:52 i Stockholm nästa år. Undrar om det finns nån bra halvmara under dec-jan så att ag kan kvala in till nästa års New York?

9 tim kvar: Track My Runners Online

Nu är det dags.
Vi har käkat middag och strukturerat morgondagen. Vi lämnar lägenheten 6.15 och Olof kör mig till starten. Jag kommer att vara klädd i en tjock morgonrock för att hålla värmen. Supporterteamet kommer att hänga vid korsningen 1st Ave  90th St, för att sen kuta till 40km-markering i Central Park.
Jag fick smaka en klunk vin idag, under förutsättning att jag springer under 2:55. No pressure...

För den som vill så ska det gå att följa löpares framfart live på maran hemsida under fliken Track My Runners Online. Starten går kl 15.40 svensk tid och jag har nummer 2771.

Sov gott

17 tim kvar: Sista löpningen

Dagen före-löpning är viktigt. Skulle köra en runda i klassiska Liberty State Park med Olof. Men polisen hade stängt av järnvägsövergången som vi behövde passera för att komma in i parken. Otrevligt.

Man skulle kunna tro att det skulle slå ned oss. I h-e, heller! Vi sprang tillbaka, hämtade bilnyckeln, sprang till bilen och körde runt hela parken och tog oss in från andra hållet.

Det här är vyn från parkeringsplatsen. Imorgon ska jag spring över bron. Eftersom det är i starten och dessutom banans största backe så får mitt mantra bli "ta det lugnt, springs försiktigt, ta det lugnt...".

Poängen med dagen-före-löpning är att mjuka upp benen och köra ett par stegringar.
Det blev typ 40 min med två knappa halv-kmlöpningar i uppskattningsvis strax under 3:30-tempo.

Olof passerar med lätta steg i vyn framför bron. Strandnära löpning.

Titta så fint det är! Men dj-lar vad krumma mina ben ser ut... Som parenteser.
Man kan dock notera att jag testar mina sprillans nya stödstrumpor från Zoot. Kändes helt ok.

Strandnära löpning vid Hudson-floden, Jersey City till vänster om mitt huvud och Manhattan till höger.

Paus med bensving inför fartökningarna (i medvinden) tillbaka till bilen.

Sämre ställen har man stått och slängt ben på.

Olofs kommentarer på fartökningarna: "Ooh, det blev mycket mjölksyra för mig!" och eftertänksamt nån timme efter passet "Det där var antagligen det snabbaste jag har sprungit de senaste tre åren."
Men med tanke på att han är en fotopererad Wall Street-snubbe som inte borde springa över huvud taget så hängde han med riktigt bra.

Olof fixade återhämtning-/uppladdningsdryck. Fråga inte...

"Det här springer man snabbt av!" - Olof informerar.

 Nu är det bara äta och vila kvar. Först pannkaksbrunch och sedan horisontalläge i soffan. Go, go, go!

1 dag 8 tim kvar: Sista milen testad

Nu är det fredag kväll. Igår var det vila och stretch. Idag löpning sista biten av banan tillsammans med Per Jonasson  från Backebo Runners. Start vid korsningen 1st Ave och 125th St, en vända in i Bronx, tillbaka över till Manhattan och raka spåret på 5th Ave och Cetral Park in i mål.
Dagen till ära hade hela banan markerats med en blå linje mitt i vägen och dessutom hade de satt upp mile-markeringar och banderoller vid 24 och 25 + att målet var uppmonterat. Hela rundan gick lite snabbare än i onsdags med snitt på ca 5.05 under de ca 12 km, men i utförslöporna i Central Park tryckte vi omedveten på så att tempot drevs upp till strax över 4 min/km.

 Man skymtar Pers högra axel och vita keps folkhavet vid Columbus Circle precis där man svänger in till sista spurtbiten (Kerstin på bilden har ingenting med filmen att göra, men hon kan mycket väl vara svenska).

Nöjd och glad med dagens pass köpte jag en pretzel och travade vidare mot nummerlappsutdelningen.

 Det var som vilken nummerlappsutdelning som helst, bara större. Och så är de ju amerikaner så man visa pass och anmälningsbevis för att få gå in i lokalen (men om man inte hade det så gick det bra ändå...)

2 dgr 20 tim kvar: Själen strålade

Det var nice. Riktigt nice!
Gårdagen började med sovmorgon och sen drog jag iväg mot Brooklyn.
En av mina absoluta favoritvardagssaker i världen är att åka tunnelbana i New York läsandes en bra bok. Helt enligt plan var boken W hade föreslagit pöörfect ("Extremely Loud and Incredibly Close").
Med boken i högsta hugg tog jag PATHen över till Manhattan 14th Street, promenad till Union Square, och byte till R-line. 

 Avstigning på ändhållplatsen på 95th Street, vilket är precis på marathonbanan, ca 2 miles från starten på bron (som syns i bakgrunden). Löpriktning är åt det håll som bilarna kör.
Snöstorm? Öhh... Nej. 15-20 grader och strålande sol.

Titta! 4th Ave i Brooklyn - det är spikrakt, nedgånget, ruffigt, skitigt och alldeles... alldeles underbart!

Man kan säga att jag sprang hela Brooklyndelen av banan, vilket blev 17 km. Lugnt och fint utan att stressa. Jag njöt i fulla drag av staden! Det är lite coolt att områdena man passerar har så extremt olika karaktär. Första tredjedelen var lite av ett latino-ghetto, andre tredjedelen domineras av Harediska judar (eller om det mest är Chassidism) och den sista delen är sjukt cafétäta hipserområdet Williamsburg.
Löpningen gick i 5.20 min/km-tempo inkl. alla rödlysen, fotgängare, toalettbesök och kartläsning. Den här delen känns definitivt som att den passar mig!

Det tog mig 15 km innan jag fattade att de röda flaggorna jag halvt noterat var banmarkeringar med texten "Marathon Route". Ok, kanske inte helt bright men de var uthängda lite huller om buller med ojämna mellanrum.

3 dgr 17 tim kvar: På plats!

Riktigt härligt att vara på plats i New York! Eller Jersey City närmare bestämt. Känns hemtamt. Känns också lugnt, avslappnat och som bra uppladdning. Trots att flygresan toppades med att barnet hade feber och kaskadkräktes ned en flygplansfilt med en mängd som var så diger att den inte ens borde fått plats i den lilla kroppen. Det innebar en natt på soffan för mig. Jag vill ju helst försöka undvika att bli sjuk.
Nu ska jag i alla fall ta tunnelbanan bort till Brooklyn och springa första halvan av marabanan.

Här en 7-min-film över hela banan. Måste erkänna att ett blir ett schysst sug i magen när jag tittar på filmen.